Dimman låg tät på onsdagsmorgonen, man såg kanske 100 meter. När vi klev ut tyckte dottern att det var konstigt. Fuktigt och dant och man såg som sagt knappt till grannen. "Vad är det mamma?" Det är dimma svarade jag, jätte-dimmigt. Repliken blev lite oväntat, "det är dammigt mamma, jag ser ingenting, det är jätte-dammigt." Jag försökte rätta henne några gånger, men det gick så där.
När vi kom fram till parkeringen utanför förskolan mötte jag en pappa som sa att han hade ett uppdrag till mig. Hans barn hade frågat "varför är det så dimmigt pappa?". Han tog den lätta vägen ut, "fråga Therese när hon kommer." Vad säger man, tack för den. När jag kom in så hade grabbarna annat fokus så jag fick aldrig frågan, men tänkte ta tillfället i akt att försöka förklara det här istället.
På natten om det är klart och vinden lägger sig så det blir vindstilla sjunker temperaturen. Är det sen fuktigt luft och temperaturen faller tillräckligt långt så kondenserar vattenångan som finns i luften och bildar synliga vattendroppar. Det är så moln bildas och dimma är helt enkelt moln som bildas nära marken.
Förmodligen bjuds vi på liknande väder kommande dagarna. Vissa dagar lättar dimman så snart solen gått upp men andra kan det dröja långt fram på dagen innan den släpper helt.