Nu är vi på väg in i tiden för svåra molnprognoser. Luften blir svalare och det innebär att den kan hålla mindre fukt. När temperaturen faller på natten kondenserar vattenångan i luften och dimma bildas. Blir den tillräckligt tjock kan den få svårt att lätta på dagen och det är en av de svåraste sakerna att göra prognos på så här års. Kommer vi längre fram, senare i höst och i vinter, då solen står lägre och inte har riktigt samma inflytande så blir det ännu svårare.
Det har hänt mer än en gång att man pratat om att dimman ska lätta, och det har den kanske gjort men bara så att den släppt något hundratal meter från marken. Den bildar däremot ett grått och fuktigt täcke och inte sällan hänger regnet i luften hela dagen. Andra dagar när man tror att dimmolnen ska ligga kvar så blir det det motsatta. Det blir ett litet hål i täcket så att solen kommer åt och så vips är allt borta. Istället blir det en solig dag med lite lätta stackmoln fram på eftermiddagen.
På ett sätt är det jobbigt med sådana lägen, å andra sidan är det sådana utmaningar man behöver ibland. Att hela dagen tro, och förmedla till andra, att det lättar till eftermiddagen och det inte gör det är så mycket jobbigare än att säga att det inte ska lätta och plötsligt skiner solen från klarblå himmel.