Solens gyllene medelålder uppskattas till omkring 4,5 miljarder år och ingenting annat. Meteorologiskt sett är det kanske mest relevant vad som händer då solens strålar närmar sig jordytan. Då de når jordens atmosfär är de ett spektrum av våglängder. Omkring en tiondel är s.k. UV-strålning, korta våglängder. Ungefär fyra tiondelar är synligt ljus och drygt hälften är IR-strålning. På sin väg mot jordytan reflekteras c:a en tredjedel av solstrålningen av bl.a. moln, partiklar och landytor. Ungefär två tiondelar absorberas istället av gaser, aerosoler och molnpartiklar. Olika molekyler absorberar olika våglängder så en del tar sig nästan oförminskat ned till ytan medan andra knappt når ned. Vattenånga och koldioxid absorberar främst IR-strålning. UV-strålning absorberas särskilt av ozon som är mest rikligt i ozonskiktet på c:a 20 km höjd. Över Antarktis är det vid denna höjd under -75 grader och där bildas moln som utöver vatten innehåller saltsyra och svavelsyra. Då vårsolen kommer dit i augusti aktiveras ozonnedbrytande reaktioner på molnens yta. Nedbrytningen kulminerar i skiftet september-oktober och ger upphov till ozonhålet. Senaste decenniet har det stabiliserats och läget är inte värre än för 20 år sedan. Beräkningar visar att det kan vara början till att det fylls igen.
Strålarnas väg mot jordytan
Så jobbar vi med nyheter