Det är alltid roligt när folk kommenterar de små betraktelser som dessa texter utgör. Inte sällan får jag frågan hur vi kan skriva varje dag och vara så inspirerade. Befogade frågor kan jag tycka. Vi har hållit på rätt länge nu, sedan maj 2000 för att vara exakt. Av mina kollegor är det bara jag som varit med hela vägen, inte konstigt att ämnena och inspirationen tryter ibland.
I början var texterna väldigt formella, vi skulle undvika att vara personliga och hålla oss sakliga, men inte med för mycket fackspråk. Det var i sig en utmaning, men så här efter 13 år är det svårt att hitta på något som vi inte skrivit om tidigare. Jag menar, hur många gånger kan man skriva om när hösten brukar komma, hur dimma bildas och vad ett halofenomen är?
Här är jag den första att erkänna återbruk. Det finns ju lite att ta av i arkivet och det är klart att vi återanvänder saker. De dagar när inspirationen vägrar infinna sig eller då telefonen ringer oavbrutet till exempel, då är det skönt att det finns en källa att ösa ur.
Nu kan jag ändå inte låta bli att reflektera över att Dalarna sett sina första snöflingor för i år och att det snöat i Lappland också. Det är inte så att snön lagt sig, men bara det att den är fullt synlig när den faller är en tydlig påminnelse om vad som komma skall.