När jag precis flyttat ifrån Norrland önskade jag att det aldrig mer skulle bli vinter. Snöskottning, tvång att åka skidor eller skridskor varje gympalektion i skolan (i alla fall vintertid) med stelfrusna tår som följd hade satt sina spår. Under mina första år i Stockholm njöt jag av de milda och snöfattiga vintrarna. Visst fanns det perioder med snö och kyla men jag tycker ändå att jag var relativt förskonad. Flyttlasset gick sedan vidare till Norrköping. Mina då nya kollegor lovade att man kunde cykla året om eftersom det brukade vara så lite snö här om vintrarna. Jo, jag tackar. Ingen har väl glömt vintern 2009/2010. Den kallaste och snörikaste vintern på flera årtionden. Jag trodde att jag hade kommit undan men icke. Även vinter därpå kall och snörik. Mitt i allt detta pånyttföddes en folkrörelse i Sverige. Nu skulle alla åka långskidor och långfärdsskridskor. Jag måste erkänna att även jag blev påverkad. Året därpå, alltså förra året, köpte jag slutligen ett par längdskidor. Men blev det någon vinter då? Nej inte det! Skidor fick stå oanvända i mitt förråd. Men nu mina kära läsare har vinter åter kommit till stan. Jag har gått en valla-kurs här på SMHI och även bokat en skidresa till Orsa. I år ska jag åka skidor och jag ser verkligen fram emot det!
