Ett väder föds

Vi tänker oss en roterande jord med en till en början jämnvarm och stillastående atmosfär. Vi startar sedan tiden och solen värmer området kring ekvatorn medan temperaturen vid nord- och sydpolen faller. Luften över ekvatorn kommer därför att svälla och på hög höjd kommer ett högtryck att bildas. Luften från detta högtryck kommer att sprida sig norrut och söderut, mot lägre tryck, men på grund av jordens rotation kommer dess färd att böjas av. Detta gör att tryckskillnaden mellan ekvatorn och polerna inte får någon ärlig chans att utjämnas – luften som strömmar mot polerna når aldrig fram innan dess rörelse böjts av. Solen fortsätter att värma vid ekvatorn, tryckskillnaden blir allt större och hastigheten på höghöjdsluftströmmen ökar. Men som med det mesta i naturen finns återkopplingar som hindrar utvecklingar från att totalt spåra ur. För att bli lite krånglig kallas återkopplingen i detta fallet för baroklin instabilitet som uppstår spontant på våra breddgrader. Baroklin instabilitet är en central del i formationen av lågtryck i vår del av världen. Lågtrycken agerar då som en urladdning av den energi som solen byggt upp vid ekvatorn och detta hindrar accelerationen av vinden på hög höjd från att spåra ur totalt. Så tänk på vilken nytta vi gör när det regnar på oss.