Man delar normalt in vÄra moln i tio olika huvudmolnslag. Vissa av molnen bestÄr av iskristaller och ligger pÄ 6-10 kilometers höjd medan andra stryker precis i trÀdtoppshöjd och bestÄr av smÄ vattendroppar.
De moln som ligger lÀgst i atmosfÀren, och har en undersida under 300 m, kallas stratusmoln eller dimmoln. Dimmolnen Àr vÀldigt vanliga i vÄr del av vÀrlden och framförallt under vinterperioden kan de göra livet grÄtrist under flera dagar i strÀck. Just att molnen ligger vÀldigt nÀra marken beror pÄ att de bildas av processer som Àr kopplade till mark- och havsytan. Flöden av vÀrme och fukt frÄn underlaget och hur topografin ser ut Àr avgörande för dimmolnens bildning, hur de fördelas över landskapet och hur lÀnge de finns kvar. För att kunna göra en bra prognos pÄ molnen innebÀr det alltsÄ att kunna efterlikna de hÀr förhÄllandena i vÄra matematiska prognosmodeller. Det har visat sig vara en utmaning av det svÄrare slaget eftersom processerna Àr vÀldigt kÀnsliga. Med nya modeller som nu hÄller pÄ att tas i bruk med bÀttre fysikalisk beskrivning av bÄde atmosfÀr och underlag ökar möjligheterna. Vi har alltsÄ hopp om att framöver kunna fÄ bÀttre hjÀlp i prognosarbetet med den hÀr utmaningen, men nÀr ni framöver hör ordet dimmoln sÄ vet ni att det alltid Àr lite extra osÀkert.