Dimma och dimmoln

Välkommen in i september, den månad som brukar kallas för den första höstmånaden. Solen står successivt allt lägre på himlen, nätterna blir längre och morgonsolen är oftare skymd av dimma eller dimmoln. Dimma bildas då luften är mättad på vattenånga och är egentligen moln som når ända ner till marken. Under kvällar och nätter med klart väder och svaga vindar är utstrålningen från marken stor. Temperaturen sjunker snabbt både där och i luften närmast ovanför. Blir det tillräckligt kallt kondenseras vattnet till små, svävande vattendroppar (dimma). Dimman ligger sedan ofta kvar en bit in på förmiddagen, innan solen hunnit ”bränna bort" den. Ibland lyfter dimman från marken men ligger kvar som dimmoln, även kallade stratus. Detta eftersom luften högre upp inte värms upp lika kraftigt som nere vid marken. Dimmolnen har oftast en undersida på mindre än trehundra meters höjd och kan ibland ligga så lågt att trädtopparna döljs. Under senhösten och vintern, när solen står lågt, händer det ofta att solstrålarna inte orkar lösa upp dimman eller dimmolnen, som kan bli kvar under flera dygn.