Tittarsiffror är intressant tycker jag. Det säger förstås ingenting om ett programs kvalitet. Det mäter bara hur många som faktiskt tittat och hur många det är beror på många faktorer. Hur mycket reklam har programmet fått? Vad har tidningarna skrivit? Vad har skrivits i sociala medier?
I Sverige mäts detta av ett bolag ägt av tv-branschen som heter MMS. De vet förstås inte vad jag slår på och hur dags för jag har inget mätbox hemma hos mig men tillräckligt många svenskar har en sån box för att det ska bli statistiskt rätt. Om man bara utgår från tittarsiffror så är På spåret (SVT) nummer ett i Sverige just nu.
Redaktionen bakom programmet skrev själva på facebook i fredags och jämförde programmet med Stenmarks åk på 70-talet – hela Sverige stannar när tv sänder. Och visst var vi många, 2 548 000, som såg säsongspremiären i den nya fina studion. Men det är lätt att glömma att det inte är "hela Sverige". Inte ens Kalle Ankas jul som förra året hade cirka tre och en halv miljon tittare samlar hela landet. Det är bara drygt en tredjedel.
Tv var förr en kollektiv upplevelse, lite lik den man får på bio även om man är färre. I dag är tv-tittande mycket en ensampryl. Man måste inte nödvändigtvis vara ensam för att se på tv men man gör det ensam. Många hushåll har flera tv-apparater där var och en sitter i sitt rum och tittar på tv - eller på någon playtjänst i sin dator/mobil. Jag undrar vad det gör för upplevelsen när vi inte skrattar tillsammans, inte kommenterar och inte suckar ikapp.
Med det sagt så är det kanske inte så pinsamt för deltagarna att de har sex i tv i Paradise hotell (TV3). Å andra sidan får de kanske inte det kändisskap de verkar sträva efter heller. Bara cirka 250 000 personer tittar på programmet. Alltså i runda slängar 2,5 procent av svenskarna.
Jag skulle tro att inte ens så många slår på Counterstrike-mästerskapen i TV6 i dag. Tv-sända dataspelstävlingar är inget vi är vana vid och målgruppen torde ännu vara ganska liten. Men för de som själv spelar är det säkert intressant. Och det är hela poängen tycker jag, att det finns en mångfald. Visst, det är säkert kul att vara störst men för hela samhället är det bra att det finns många olika sorters program.
När jag var lite var julkalendern en av de största tv-händelserna. Jag älskade Trolltider, Albert & Herberts jul och Julstrul med Staffan och Bengt. Jag fick köpa kalendern och jag öppnade luckor. Inte alltid samtidigt som presentatören i tv – men ändå. Som vuxen utan barn är det lätt att tappa bort julkalendern och att tycka "men nu har de väl ändå förstört Barna Hedenhös. Jag hade minsann LP-skivor och böcker med dem och de ska inte in i nutiden och kladda". Men jag ska ta det piano, jag är inte målgruppen och jag ska försöka se premiären på söndag. Det kan ju faktiskt vara riktigt bra.
Veckans missa inte: På söndag börjar säsong två av Äkta människor (SVT). Den som inte såg första säsongen kan kolla ikapp på SVTplay för det är en riktigt bra serie jag tycker att man inte ska missa.