Svantes stora intresse, sedan barnsben, var motorcross. Det fanns inga andra alternativ som lockade tillräckligt.
Föräldrarna Gunilla och Tobias och systern Linn fanns alltid där som stöd och uppmuntran. Tobias var alltid med på träningar och tävlingar. Ett fint far och son-team.
Att träna och tävla var det bästa Svante visst. Men en majdag på tävling i Hallstavik var olyckan framme och allt förändrades. Personalen på Karolinska sjukhuset gjorde allt. Familj och vänner, ja många var vi som fanns hos Svante de där kritiska dygnen, men till vår stora sorg gick inte livet att rädda. Föräldrarna beslutade om organdonation och sju personer har fått en andra chans, så Svante lever så att säga vidare i dem.
Vi saknar Svante så oerhört mycket men bär med oss så många fina, ljusa minnen att tänka tillbaka på och dela med familj och vänner. Svante var en kärleksfull person, pålitlig, hjälpsam, vänfast och charmig, och en stolt morbror till lilla Iris. Familj, släktingar, vänner och ett otal kompisar till Svante kom för att ta avsked i Hällestad kyrka och på efterföljande minnesstund.
På kvällen samlades Svantes kompisar vid graven, tände ljus och hade en egen minnesstund. Svante fattades dem, precis som han gör oss.