Janne Berglund var en av Folkbladets profiler och - vill jag säga - en av tidningens kämpar och hjältar. Efter A-pressens konkurs 1992 såldes Folkbladet till ägare som inte klarade av uppgiften. Folkbladet försattes i konkurs men lyckades efter heroiska insatser av inte minst Janne Berglund att kortsiktigt rädda utgivningen av tidningen. Långsiktigt lades sedan grunden för Folkbladets överlevnad genom ett starkt ekonomiskt tillskott från läsare och vänner som köpte aktier i nya Folkbladet. Några år senare var Janne Berglund den som förde de känsliga och svåra förhandlingarna med Norrköpings Tidningar som ledde till att NT blev majoritetsägare i Folkbladet med den lokala arbetarrörelsen som minoritetsägare.
Affären mellan NT och Folkbladet genomfördes år 2000 och var den första överlåtelsen av det slaget. I dag har alla forna A-presstidningar i Sverige köpts av den "större tidningen på orten". Att likt Janne Berglund vara först med det som av inte alls så få upplevdes som att "sälja sin själ till djävulen" var självfallet inte lätt. Janne Berglund fick ta många strider för sin hållning i affären med NT. Precis som vid konkursen åtta år tidigare så visade Janne Berglund uthållighet och styrka.
Hans insatser vid såväl konkursen som vid försäljningen till NT (nuvarande NTM) har haft avgörande betydelse för att Folkbladet ännu finns och når ut till cirka 20 000 läsare varje dag.
Janne Berglund hann att arbeta med "allt" under sina många år på Folkbladet. I början och slutet av sin bana var han reporter. Han har arbetat som ledarskribent, redaktionssekreterare, chefredaktör och ansvarig utgivare och som verkställande redaktör. Bland annat är det bäst att jag tillägger.
När Janne Berglund lämnade Folkbladet och tidningsarbetet började han engagera sig för Socialdemokraterna i kommunpolitiken. Han visade snabbt sin duglighet i den politiska miljön och debuterade vid 67 års ålder som gruppledare för en av de stora och tunga nämnderna i kommunen.
Han var en kämpe även i det politiska. Trots svårigheter med den fysiska rörligheten så var det sällan han uteblev från ett möte med sin S-förening eller med fullmäktigeförsamlingen i Norrköping. Vi bytte alltid några ord då vi råkades på fullmäktiges möten. "Hur är det med bla´t?" var oftast hans startreplik. Så även senast för bara några veckor sedan. Intresset för Folkbladet var genuint och starkt ända in i det sista.