"Skrivandet är en självklar del av mig"
För succéförfattaren Johanna Thydell är skrivandet lika självklart som hennes fötter. Fortfarande kan hon sakna sin alltför tidigt avlidna mor. När hon är nere håller hon sig till sina tre killar - sambon, sonen och brodern.
För Johanna Thydell är skrivandet en självklar del av henne. "Att fråga varför skrivandet är viktigt för mig är som att fråga varför mina fötter är viktiga", säger hon. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
Foto:
Behovet att visa att hon duger har hon haft länge och riktar sig i första hand mot sig själv.- Det är en del av mitt bekräftelsebehov, vilket säkerligen har med min barndom att göra. Min mamma dog när jag var 13. Fastän hon dog fortsatte jag vara en duktig flicka. Mina skolbetyg sjönk inte, jag var "pigg och glad". Jag är fortfarande väldigt prestationsinriktad. Tyvärr.I takt med ökad självkännedom har hon kommit fram till att hon inte kan fortsätta vara duktig flicka på alla fronter, att hon måste sovra och sänka ribban över hela linjen. Med två lysande undantag: familjen och skrivandet.- Som sexåring började jag skriva. Jag skrev dikter. Att fråga varför skrivandet är viktigt för mig är som att fråga varför mina fötter är viktiga. Skrivandet är en självklar del av mig och ger mig en värld där jag får hålla på med det jag älskar mest: Arbeta med språket och bilda vackra meningar.I skrivandets stund uppslukas hon av bilderna som utspelar sig framför henne. Fokuseringen är total.- Det skulle vara kul att se mig själv i det tillståndet (skratt).Mammarollen svår
Inlevelsen i den egna berättelsen kan vara fullständig, så till den grad att tankarna fortsätter att snurra i huvudet långt efter att hon lämnat skrivbordet. Men det råder joggningen och volleybollen bot på.En annan tuff utmaning är mammarollen:- Det blir tydligt att det inte finns en mormor. Det svåraste är att vara mamma utan en egen mamma, att veta om det man gör är rätt eller fel. Det är svårt att vara mamma.Hur hämtar du kraft när du blir ledsen?- Då håller jag mig till dem jag håller av mest i hela världen: Mina tre killar!Förutom sonen och sambon räknas den tre år äldre brodern till dessa tre utvalda.- Vi är sammansvetsade sedan det som hände under barndomen. Han var alltid så snäll mot mig och tillät mig att leka med honom och hans kompisar. Jag blir så varm inombords när jag talar om honom. Fastän han bor i Kanada har vi fin kontakt. Beskriva mig? Han skulle säga att jag är rätt rolig - och snabb i käften, säger Johanna Thydell.
Karriär i korthet: Debuterade med I taket lyser stjärnorna 2003, vilken belönades bland annat med Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2003. Boken filmatiserades 2009. Hennes andra roman, Det fattas en tärning, utkom 2006.
Så firar jag födelsedagen: "I Värnamo med min familj. Lugnt och stilla."Om att fylla 30: "Jag gillar inte att fira födelsedagar. Även om jag kan göra det i yrket, så gillar jag inte att stå i centrum privat. Men jag har ingenting emot att fylla 30. Jag har hunnit med tre böcker och en film. Och en unge. Det är helt okej presterat, haha."
Favoritfilmer: Romantiska komedier eller drama.Läser helst: Svenska samtidsromaner.Lyssnar helst till: "Just nu enbart på min sambos (Felix Wickman) musik."Favoritplats: "Schäslongen på soffan i vår lilla lägenhet."Fritidsintressen: Volleyboll, joggning, titta på tv-serier.Saker som engagerar: Relationer.Styrka och svaghet: "Att jag har en tunn hud är en styrka när jag skriver, men ibland en svaghet i privatlivet."
Det blir jag lycklig av: "Min familj - och mitt skrivande."