För drygt hundra år sedan var detta fortfarande en för oss oupptäckt skönhet, vildväxande i skogarna i Kaukasus. Det var skogsvårdstjänstemannen Ludwik Francizek Mlokosiewicz som upptäckte den här vildväxande arten som nu är en av våra finaste trädgårdspioner. Den blommar tidigt och är en frisk och härdig art.
Luktpionerna, Paeonia lactiflora, kommer sedan och de finns i många färger och former. De doftar och blommar med flera blommor på varje stängel. Tacksamma och härdiga långt upp i norr.
Flera arterTrädpionen, Paeonia suffruticosa, är vedartad och kan bli riktigt storvuxen. Bland de allra vackraste är förstås rocki-pionerna, storblommiga vita med lila mitt som fått sitt namn efter den amerikanske växtsamlaren Joseph Rock som hittade arten i Kina på 1920-talet.
Den som tycker att pioner är tråkiga eftersom de blommar ganska kort tid kan ju skaffa flera arter och sorter. Börja med svavelpionen och låt sedan bondpioner, luktpioner, dillpioner och trädpioner avlösa varandra så att du alltid har en blommande pion i din trädgård.
Egen pionPioner mår bäst av att planteras på hösten och då i god trädgårdsjord. De ska helst stå ljust, men inte i full sol. Och plantera inte för djupt, då blir det inga blommor.
Det är också på hösten som du kan göra dina egna pioner. Låt frökapslarna sitta kvar tills de öppnar sig och blottar stora runda, bruna eller mörkt blå frön. Fröna måste kännas fyllda och fasta.
Så fröna tillsammans i en kruka och låt den stå kvar ute i trädgården, gärna skyddad under en buske. Glöm inte att sätta i en etikett eftersom ingenting syns i krukan efter ett år. Först efter två år dyker det första bladet upp och efter ytterligare ett år kan du plantera ut de små plantorna i trädgården eller i egna krukor. Efter fem-sex år blommar de för första gången. Då har du en egen pion som ingen annan har. Kanske är det världens vackraste.
Många pioner växer vilda i Kina och där har pionen alltid ansetts som en dyrbar och viktig blomma. Fortfarande hålls där pionfestivaler då den vackra blomman beundras av alla.