Nu är det nog med kriser

Önskningen kommer i alla fall att uppfyllas vid en exklusiv konsert i morgon på Hotel Rival i Stockholm när nyblivna 40-åringen Louise Hoffsten bjuder på smakprov från sin likaledes pinfärska platta "From Linköping to Memphis" - hennes tolfte soloalbum sedan debut-lp:n "Genom eld och vatten" kom 1987. Föga anade den blivande rock- och bluesstjärnan då, att hon mindre än tio år senare skulle tvingas genomlida den sortens stålbad som skivtiteln anspelar på. Fast sju gånger värre.
Louise underströk detta själv i somras när hon en i en intervju bestämt förnekade att någon 40-årskris skulle vara i antågande.
- Jag har haft så många kriser i mitt liv att jag inte tänker ha en för att jag fyller år.
Fram till 1996 gick också det mesta med sång, både bildligen och bokstavligen. Pappa Gunnar Hoffsten är en känd jazzmusiker och kompositör som på 50-talet bland annat fick en världsschlager med låten "I confess". Louise var tidigt med ute på hans spelningar. Efter att ha lirat och sjungit rock med diverse lokala band hemma i Linköping slog hon igenom 1985 som sångerska i rockbandet "Sky High". Därifrån var språnget inte långt till en solokarriär som efter den lyckosamma debuten 1987 följdes upp med en rad cd-succéer som "Stygg", "Yeah Yeah", "Massage Of Love", "Rhythm & Blonde", "6" och "Kära du".
Den sistnämnda kom 1996. När nästa album, "Blues", släpps två år senare åtföljs den av en bok, en självbiografi, med samma namn. I denna skriver sångerskan/författaren: "Jag har the blues. Den kallas MS."

Eget liv
I samband med skivlanseringen påpekade också Louise Hoffsten:
- Det finns säkert de som har svårt att hålla isär mig som artist och MS-sjuk. Det vore kanske konstigt annars. Jag skrev boken för att gå igenom allt det där. Inte en gång för alla, för jag vet att jag kommer att få leva med det och få frågor om det. Men jag tror ändå att den nya skivan kan leva sitt eget liv och inte i alla lägen kopplas ihop med min sjukdom.
Samma önskan och förhoppning finns säkert vidhäftad dagens aktuella platta. Denna spelades in under två veckor i våras i amerikanska bluesmeckat Memphis av det fristående skivbolaget Memphis International. Samma bolag som svarade för inspelningen av den i USA i fjol släppta "Knäckebröd Blues", som blivit en otippad jätteframgång och gett namnet Louise Hoffsten ett rejält lyft på den amerikanska skivmarknaden.
Första tanken var att följa upp succén med en ny coverplatta. Men när de elva helt nya låtar som Louise skrivit tillsammans med Peter Kvint och Leif Larson, dök upp på inspelningsbordet blev det helomvändning i tankeverksamheten. Med följd att "From Linköping to Memphis" nu med rätta lanseras som den första Hoffsten-plattan på fem år med helt igenom nyskrivet material.

Svartare bläck
Bara en av de elva sångerna är på svenska - "Myggan". Den är å andra sidan hur kul som helst när den surrar på skälmskt Bellman-manér:

<I>"Lilla vän, vad gör du här?
Vad är det som pumpar i din artär?
Du irrar omkring med ett lyckligt flin
Jag tror jag vill ha en klunk av ditt vin!"</I>

De engelska texterna är skrivna med betydligt svartare bläck och ger inga som helst associationer till vare sig insektssurr eller Haga. I exempelvis "Rise" är katastrofhotet påtagligt närvarande och kopplingen till tsunamin i julas ger sig själv. I en färsk intervju i Göteborgs-Posten förklarar Louise Hoffsten:
- Den (texten) handlar om den objudne gästen. Om det sedan är en naturkatastrof eller en sjukdom så kan den drabba oss alla. Du går aldrig säker ens i paradiset. När döden kommer är du aldrig förberedd.
Att sätta sig ner och invänta liemannen är inte Louise Hoffmans melodi. Framför allt inte sedan hon och maken juldagen 2003 fick sin bästa julklapp någonsin - lille sonen och framtidshoppet Adrian. Därför väntar nu en hektisk men spännande höst. Efter Stockholm blir det releasekonserter i Göteborg och Malmö den 16 respektive 17 september. Därefter raskt tillbaka till huvudkommunen och repetitionerna på musikshowen "Ung rebell - Rockens kvinnor" som har premiär på Scalateatern den 20 oktober. Då om inte förr blir det rock?n?roll för sångerskan som erkänt:
- Jag har ibland drömt om att vara man och spela elgitarr. Tänk så mycket lättare allt skulle vara: den arketypiska bilden av rockmusiken - bara kunna sticka i väg.

Information till våra läsare

Nu är det nog med kriser