"Man måste ha barnasinnet kvar"
Hans Hammarskiöld är en av Sveriges främsta fotografer och är ständigt aktuell med internationella utställningar. Trots sin stundande 85-årsdag arbetar han oförtrutet. Det är hans recept på ett långt liv.
Foto: Marc Femenia / SCANPIX
Men Östermalmspojken förhöll sig kallsinnig till kameran. Över oceanen sköljde en våg av amerikanska filmer som gjorde intryck på pojken som
flitigt frekventerade kvarterets många biografer.- Jag drömde om att bli filmfotograf. Men efter att ha praktiserat på en filminspelning kom jag underfund med att jag inte vill ha 50 personer runt mig, utan arbeta på egen hand. Jag vill ha kontroll över det jag gör och inte hamna i en beroendeställning till någon.Inget riktigt yrke
Det var då som 17-årige Hans samlade mod och tillsammans med en kamrat dök han upp på tidskriftsförlaget Åhlén & Åkerlund. Det djärva initiativet lyckades över förväntan.- De tyckte att det var lustigt att två skolpojkar sökte upp dem och gav oss chansen. Uppdraget bestod i att fotografera vackra flickor till tidningarna Hela världen och Vårt hem. Eftersom pojkar och flickor gick i olika skolor var det inte lätt att träffa en söt tjej. Så det var fantastiskt att få fotografera vackra flickor och tjäna en slant på det.Slump
Ett par år senare råkade han av ren slump lära känna flera fotointresserade och de enades om en utställning. Det blev en omtumlande tillställning, som avvek från dåtidens normer och bland annat visade svartvita finkorniga bilder, vilket renderade i enorm publicitet och
en skur av jobberbjudanden.Eftersom fotograf inte var något statusyrke, var de högborgerliga föräldrarna till en början föga förtjusta. Men efter några priser förlikade de sig med sonens val - på ett villkor: Att han även skulle skaffa sig ett riktigt yrke.- Vilket det ska bli har jag inte kommit på ännu.Nya projekt
Ytterligare några år senare råkade han se att modetidningen Vogue sökte en fotograf. Han sökte och bara några månader senare befann han sig i London. Det blev en total kulturkrock, om än en angenäm sådan.- I Sverige jobbade jag själv i en ombyggd kolkällare, i London hamnade jag i en jättestudio och hade två assistenter. Jag fick knappt röra kameran.Tillbaka i Sverige bestämde sig 30-årige Hans Hammarskiöld att arbeta med egna projekt. 55 år, ett tjugotal böcker och en mängd inhemska och internationella utställningar senare är han lika nyfiken på livet.- Hur gammal man än är så måste man ha barnasinnet kvar. Jag försöker alltid att ha ett projekt att se fram emot. Varje dag när jag går och lägger mig har jag något att se fram emot i morgon.
Namn: Hans Hammarskiöld.Fyller: 85 år den 17 maj 2010.Gör: Fotograf.Bor: Lidingö, Stockholms län.Familj: Hustrun Gunilla, tre barn, tre bonusbarn, sex barnbarn och två bonusbarnbarn.Aktuell: Med fotoutställning på Argos Fotokunst i Berlin.Karriär i korthet: Gymnasiet Östra real i Stockholm, första jobbet för Åhlén & Åkerlund 1942, Modefotograf på Vogue 1954-55, sedermera medlem i fotografkollektivet Tio fotografer och egen studio. Bland de tjugotal böcker han medverkat i som fotograf förlänades han med Augustpriset för Minnets stigar 2001 (text: Anita Theorell och Per Wästberg). Han tilldelades även Svenska Publishing-Priset tillsammans med författaren Erling Matz för Villovägar (2000) och Prins Eugens medalj för konstnärlig gärning (2008).Så firar jag födelsedagen: "Med familjen."Om att fylla 85: "Konstigt att jag har levt så länge - jag håller mig i gång genom att arbeta hela dagen. Fast jag tänker inte på mig som gammal. Gammal är den som är tio år äldre än en själv, ett flytande begrepp."Rädd: "Jag blir kall av rädsla när en nybliven pensionär talar om att ta det lugnt. Tvärtom så måste man hålla sig i gång."Ungdomlig: "Bland mina bästa vänner finns mina barnbarn. De håller mig ung."Förebilder: "Alla skickliga svenska och internationella fotografer."En bra bild ska: "Vara lite gåtfull och väcka tankar."Analog kamera: "I 85-årsåldern har jag lärt mig det analoga rätt väl. Det är roligt att att stå i mörkrummet och se bilden växa fram. Med analogkamera måste man tänka igenom bilden ordentligt och det blir mer djup och känsla i bilden."Favoritfilm: "Michael Hanekes Det vita bandet."Styrka: "Tålmodig, optimist och envis."Svaghet: "Envis - Och en massa annat som skulle ta för lång tid att räkna upp."Favoritplats: "Södra Gotland."Blir lycklig av: "Nära kontakt med familjen, att jag är frisk. Och när jag lyckas med en bra bild. Eftersom mina krav på mig själv höjs hela tiden är jag väldigt nöjd om jag lyckas med 5-6 bilder per år."
Så jobbar vi med nyheter