Oavsett vilket ämne debatterar Helle Klein alltid lidelsefullt.
- Jag är väl född sådan, säger hon och berättar om uppväxten i Lund. Fastän föräldrarna förvärvsarbetade, båda lärare, hoppade de aldrig över en middag. Klockan sex samlades familjen, åt och debatterade så det stod härliga till om såväl värderingar som politik. Ensambarnet Helle var inte riktigt lika styv i korken då utan "väldigt, väldigt blyg". Hon hade förvisso bästisar, men lika gärna lekte hon ensam med låtsaskompisar. Intressen i det verkliga livet var en "pojkflickas".
- Jag gillade landhockey och var en hejare på skateboard, jag åkte på ramper. Fortfarande får jag lust till det när jag ser killar med skateboard. Men jag låter bli. Det skulle väl sluta i katastrof.
Måste inte vinna
Som nykomling i Svenska kyrkans ungdomsförbund deltog denna tolvåring friskt i debatten, för att bara något år senare leda den. Ännu ett par år senare skrev hon ett debattinlägg om skolbetyg i kyrkans tidning, vilket biskopen emeritus Martin Lindström replikerade på.
- Jag undrar om han visste att det var en 15-åring han debatterade med.
Även om hon älskar att argumentera, måste hon inte vinna debatten till varje pris.
Älskade journalistiken
- En del provoceras och kan uppleva mig som rak och hård, men de som känner mig vet att jag är en glad och varm person. Mera? Jag är en rätt rolig person som gillar att skratta mycket och ofta, inte sällan åt mig själv. Jag brukar hitta på galna saker och gillar det absurda i livet. Redan som en sökande 15-åring drömde hon om att bli präst, en dröm som hon i 23-årsåldern höll på fullfölja. Endast ett praktikår återstod.
- Då kände jag att jag inte kunde bli själasörjare utan att ha sett så mycket av livet.
Därför tog hon ett års paus för att se världen. Under det året erbjöds hon att skriva för Örebro Kuriren, varpå hon upptäckte att hon "älskade journalistiken". Hon blev chefredaktör för tidningen blott 25 år gammal. Den "ettåriga" pausen tänjdes än mer då hon kom till Aftonbladet. Med tiden växte längtan att förverkliga drömmen. Hon prästvigdes 2008 och 2011 tog denna 20 år långa paus slut och hon anställdes som präst.
Inget lätt val
Men det var inte lätt att lämna Aftonbladet.
- Jag älskade Aftonbladet, men hjärtat höll på att gå i bitar. Jag ville verkligen arbeta som präst när jag väl var prästvigd och kände ångest.
Fast sedan hon slutade i september i fjol råder frid.
- Det är så befriande att inte behöva ha åsikter varje dag. Men jag kommer aldrig att vara likgiltig för livet. Jag kommer alltid att bry mig.