En smula skämtsamt kallar sig Steffo Törnquist för en njutningsapostel när han reser runt och lovordar njutningen. Själva njutningen tar han på blodigt allvar och är inget han slarvar med, allra minst i form av mat och dryck. Snabbmat kommer sålunda inte över hans läppar, snarast god konjak, till vilken han röker sin pipa med favorittobaken. Och på sommarhalvåret förtärs alltsammans ombord på båten i skärgården och gärna i stilla vatten.
- Då mår jag bäst. Man har bara ett liv, därför är jag väldigt noga med mitt liv.
Samtidigt påpekar han att en viss måttfullhet och avhållsamhet paradoxalt nog hör njutningen till.
- En entrecote är god, men inte tjugo på raken. Man måste vara olycklig för att kunna bli lycklig. Tyvärr går det inte att förstå på riktigt att livet är kort med mindre än att man själv drabbats av sjukdom eller att någon närstående dött. Jag har flera vänner som insjuknat och dött och själv genomgått smärtsamma saker som skilsmässor. Den insikten gör en klokare och mer njutningsbenägen.
Bejakar livet
Men den första ledtråden till njutningens värld fick han redan som en liten pojke. Av morfar, som trotsade Jante som härskade i uppväxtens Linköping på 1960-talet. Denne rökte cigarr och drack konjak om tisdagarna, gick runt med knarrande skinnskor och körde en amerikanare. På den vägen är det.
- Jag ger inte ett skit för Luther. Att gå upp tidigt, späka sig och inte bejaka livet ger jag ingenting för.
Ändå ligger han inte på latsidan precis. Han programleder TV4:s Nyhetsmorgon på torsdagar och fredagar, håller ett 50-tal föreläsningar om året, ger ut en ny bok vart tredje-fjärde år och sitter i ett flertal styrelser.
- Jag har alltid haft fullt upp och arbetat både hårt och mycket. Men allt jag gör är verkligen kul. Jag får idéer blixtsnabbt och går i gång.
Gymnastiklärare
Den blixtsnabba kreativiteten har sin upprinnelse i uppväxten med ett gäng grabbar som höll ihop, spelade allt i bollväg och - slängde käft med varandra.
- Det var en merit att vara snabb i replikerna. Vi tränade och utvecklade varandra.
Bollintresserade Steffo närde en dröm om att bli gymnastiklärare, vilket han också blev och utövade tills han drabbades av reumatiska besvär. Han bestämde sig då för att sadla om. En journalistvän tog intryck av Steffo Törnquists verbala förmåga och snabbtänkandet och rekommenderade journalistyrket. Själv ville han bli läkare så han sökte båda utbildningarna. Han kom in på båda, men beskedet från Journalisthögskolan i Stockholm kom först.
- Det var tur det, inte minst för patienterna!