Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Dubbelt upp för Markus

Två färdigskrivna soloalbum slängdes bort.  Nu har Markus Krunegård släppt självcensuren och förlöst sig själv i två nya album:  - Jag har känt mig ostimulerad, säger han.

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Stockholm (TT Spektra)2009-10-12 18:11
Victor Johansson TT Spektra
Med en brist på självcensur att jämföra med artister i exil har Markus Krunegård flytt in en studio med Mauro Scocco i södra Stockholm. När han blekhyad nu släpps ut tre månader senare är det med två album. 26 låtar. Från Scoccos mullrande 80-tal till Storbritanniens raka popromantik. - Att byta fokus är ett enkelt sätt att undvika självkritik. Solokarriären känns fortfarande som en kreativ fristad trots att det har blivit det mest framgångsrika jag har gjort. Är det någon gång jag borde ha drabbats av prestationsångest så är det nu, säger Markus Krunegård, och fortsätter: - Jag har känt mig ostimulerad. Man vill sätta upp målsättningar som känns fräscha och i bästa fall lite skrämmande. Men det är också förlåtande om du bestämmer dig för att skriva 35 låtar, du kan alltid skära ned det till tio låtar om det inte håller. Jag har lurat mig själv på ett lyckat sätt. Prestigelöst samarbete
Mauro Scocco förklarar inspelningsprocessen: - Markus dricker nåt finskt kaffe han alltid har med sig i en omärkt påse och är rätt speedad under inspelningarna. Vilket passar mig utmärkt då jag också gillar att arbeta snabbt och på inspiration snarare än att sitta och programmera en hi-hat i två dagar, berättar han. Markus Krunegård skrattar: - Han är likadan, han ska inte säga något! Jag ser det som något positivt att jobba fort. Det svåra är att få första anslaget, första idén eller känslan. Ska man spela in 30 låtar får man se till att ha lite bråttom också. Det klaffade väldigt bra att jobba med Mauro. Det var ett roligt och prestigelöst samarbete. Vad han har lärt mig? Att ta en sexa whiskey till varje öl. Albumen är helt fristående, vad skiljer dem åt? - "Prinsen av Peking" är lite lyxigare, lite dyrare. Storbolagspop i bra bemärkelse. "Lev som en gris... " är mer suggestiv, mastig, långdragen och dansant. Britpopen som referens
I ruset och ivern finns det också tillfällen när han stannar upp. Hämtar andan i det rastlösa i gatlopp som utgör "Prinsen av Peking" och "Lev som en gris dö som en hund". Som i Natt efter natt: En ballad fullständigt nedstänkt i blått, rött och vitt. - Brittpopen var mitt musikaliska uppvaknande och lever kvar som referens. Speciellt på den här skivan. "Natt efter natt" är en låt som jag skrev efter att ha suttit och spelat Stone roses I wanna be adored. Tillsammans med Aquas Barbie girl och Run to the hills är det en låt som alltid har hängt med mig. Du skrev två soloalbum som aldrig släpptes? - Ja, det stämmer. Det kan vara läskigt att jobba solo i stället för i grupp. Men de var på engelska också och föll på det greppet, eftersom Laakso är på engelska. Men det fanns ett intresse för att jobba själv. Jag gillade att vara ensam när jag var liten. Man kan säga att min solokarriär är återknuten till Markus, tolv år. Någon kompis ringde: ""Ska vi skoja?". "Nej, jag måste skjuta med en tennisboll på ett elskåp i fem timmar". Och det var fan det roligaste jag har gjort också.
n Ålder: 30 år. n Familj: Ja. n Intressen: "Skjuta med boll på elskåp, statistik, musik. Och det är kul att vara nykter i sex dagar och dricka en dag".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping