Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bättre skådis tack vare barnen

Thomas Hedengran älskar bra roller. Samtidigt som han har spelat bad guy i filmerna Anna Holt, Hamilton och Jägarna, får han publiken att utbrista i skratt i farser som Virus i bataljonen. Oavsett genre är det tack vare de egna barnen som han har blivit en bättre skådespelare

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Stockholm (TT Spektra)2010-02-09 03:00
Eyal Sharon Krafft TT Spektra
Hemma hos pappa Thomas är det full rusch denna söndag. Samuel och Tindra tycker att pappa är så kul att de vill ha honom för sig själva. Värre blir det när Thomas behöver jobba på helgerna. Men eftersom barnen älskar teater löser det sig för det mesta. I somras hängde de med till Falkenberg. Om dagarna badade de och hade det kul tillsammans, om kvällarna tittade de på pappa i farsen Virus i bataljonen.- Barnen är helt underbara, de är jätteviktiga för mig. De har gjort att jag blivit en bättre skådespelare, att jag har släppt fokus från mig själv och fått en bättre självdistans.Älskar fars
Det är lite av ödets ironi att Thomas är mest känd för sina bad guy-roller i Hamilton, Jägarna och Anna Holt. Själv beskriver han sig som tråkigt snäll ibland och han är inte den som fäster något avseende vid någon specifik genre, utan vid rollen. Därför har det de senaste fem åren blivit främst fars.- Det är vansinnigt roligt. Jag älskar verkligen att göra fars. Det som är så härligt med fars är att man får publikens respons direkt. Det ger en extra kick att få publiken att glömma kris och elände för ett litet tag - och bara skratta och ha det roligt.Men att förmå publiken att kikna av skratt är inte det lättaste. Med ett bra manus och duktiga medspelare är halva lyckan gjord. Den andra halvan beror på ens egna insatser.- Det går inte att spela rolig, det blir oftast bara patetiskt. Man måste vara det. Min styrka är bra tajming och lyhördhet mot mina medspelare. Viktigast är att ha det roligt, sådant syns över scenkanten.Barnasinnet levande
Att underhålla höll han på med innan han ens lärt sig läsa. För mamma och pappa sjöng han i köket på bondgården i Härjedalen. Och i nian sjöng han Adams julsång (O helga natt) i skolan. Solo.- Jag har aldrig varit rädd för att göra bort mig, vågat visa min skröplighet och ibland vara riktigt ful. Färgstarka figurer älskar jag.Men det var inte förrän i 23-årsåldern som han fick ändan ur vagnen. Hemkommen efter FN-tjänstgöring i Libanon drog han sig till minnes sin statistroll i filmen Katitzi några år tidigare, och bestämde sig för att testa skådespelaryrket. Sedan dess är han fast. Hemligheten är barnasinnet som han månar om att hålla levande.- Jag försöker att hålla barnasinnet och nyfikenheten kvar. Efter att ha kört samma föreställning 200 gånger är det speciellt viktigt att hitta nya nyanser, säger Thomas Hedengran.
Namn: Thomas Hedengran.Fyller: 45 år den 11 februari 2010.Gör: Skådespelare.Bor: Stockholm.Familj: Barnen Samuel och Tindra, 9 och 8 år. Flickvännen Lena Asklund.Aktuell: Med farsen Virus i bataljonen. Spelas i Rosers salonger i Skara fram till 27 mars innan det blir turné.Karriär i korthet: Calle flygares teaterskola 1988-1990. Medverkat i ett 40-tal filmer och tv-produktioner, bland annat i Oscarsnominerade kortfilmen Victor 1997, Anna Holt 1996 och 1999, Hamilton 1998. Har spelat i ett 20-tal pjäser och scenproduktioner för både barn och vuxna.Så firar jag födelsedagen: Stillsamt i goda vänners lag.Om att fylla 45: Ingenting jag bävar för. Ibland tycker jag att det är skönt att bli äldre och komma till insikt om vad som är det viktigaste i livet: familj, goda vänner, hälsan.Drömjobbet: Bra roll i en stor film eller tv-serie.Favoritfilmer: Den brittiska dramafilmen Försoning och den spanska filmen Pans labyrint.Favoritpjäs: "Möss och människor, som jag såg på Stockholms stadsteater 1987."Så rensar jag tankarna: "Åker skidor i uppväxtens Härjedalen. Där hämtar jag kraft."Fritidsintressen: Vara ute och röra på sig, åka långfärdsskridskor, skoter, simma, resa.Saker som engagerar: Barnen och deras fritidsintressen.Som barn: Busig som Emil i Lönneberga.Styrka: Optimistisk.Svaghet: Naiv.Talang: Nyfiken.Noja: Rädslan att inte räcka till.Favoritplats: "Härjedalen och italienska Varenna vid Comosjön."Lyssnar helst till: "Allt möjligt." Just nu lyssnar han på det jazziga Melodi Gordo.Läser helst: "I mån av tid kan det bli nästan vad som helst." Sist läste han Annika Bryns tredje kriminalroman, Morden i Buttle.Blir lycklig av: "Att se barnen lyckliga och må bra."
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping