Malmöbon Amanda Svensson är i Stockholm för att förlagsmingla och prata om sin nya roman "Välkommen till den här världen:". Nu vilar den avslutad mellan glansiga omslag mellan oss där vi sitter i en trappa, men vägen dit har varit snårig. Amanda Svensson undkom inte den andra romanens ökända förbannelse.
- Nu har jag känt att jag haft något att förlora. Jag har sett mardrömsscenarier framför mig, "hon var visst inge skoj". Det är alltid roligare att vara ung och lovande, säger hon med ett snett leende.
Nåja, Amanda Svensson har hunnit fylla 24 år, ingen (författar)ålder att tala om, och med "Välkommen till den här världen:" förankrar hon sitt författarskap i hjärtat av ungdomsårens nerviga känsloliv. Delvis för att hon gräver där hon står.
- Jag skriver också om de åren för att inte glömma bort dem själv. Jag känner en väldig kärlek till det där ur hand i mun-sättet att leva och kan känna sorg över att jag själv håller på att lämna den tiden, säger hon.
Bombastisk stilistik
I romanen vecklar Amanda Svensson ut ett triangeldrama med extrema karaktärer och fantastiska inslag. Det bärs av Greta, en självdestruktiv astmatiker som längtar efter en fast plats i tillvaron. Simon, en sentimental trendsättare som värker efter kärlek. Och slutligen Claus, en intensiv rumlare som ständigt balanserar på förödelsens brant. När deras magnifika luftslott kolliderar riskerar samtliga att rasa.
Från början tänkte Amanda Svensson skriva en mer realistisk roman.
- Ändå landar jag i det här fantastiska. Men det är jag glad för nu, att lite vad som helst kan hända är en stor del av nöjet med att skriva. Att få befinna sig i tillstånd som gör att livet känns större än vad det gör i det vardagliga harvandet.
- Ett uttalat mål även rent stilistiskt är att det ska vara pompöst och bombastiskt. Ibland har jag känt att det håller på att gå över styr, och boken slutar melodramatiskt. Men jag vill att det ska vara för mycket, tillägger hon.
Rensar bort ordvitsar
Det som ändå binder den unga, vackra och världsfrånvända trion vid marken är författarens drastiska humor. Ibland burlesk, ibland krasst konstaterande. Som i ett av bokens kortaste kapitel, en dagboksanteckning av Greta: "13 September. Tänker på män. Det är en heltidssysselsättning."
Du lär vara generande förtjust i punchlines?
- Ja, jag har svårt att hejda mig, jag har en pajasådra som resulterar i buskis om jag inte håller efter den. Jag måste alltid gå tillbaka i texten och rensa bort ordvitsar, säger Amanda Svensson med lätt bekymrat tonfall.
Men trots humorexcesser och en förkärlek för extrema huvudpersoner beskriver hon sig som en lugn och balanserad person bortom tangentbordet.
- Jag är en medlare snarare än en konfliktsökare.
Och en iakttagare?
- Jo, det är nog en förutsättning för att skriva. Jag har ett väldigt bra minne för detaljer. Mycket av det bästa jag skrivit har jag inte hittat på. Författande handlar mycket om att organisera och katalogisera.