Lise-Lotte Larsten har bott mer än halva sitt liv i Finspång. Hon och hennes man kom till Finspång från Västerås 1977 när maken hade fått ett arbete i industrin. Lise-Lottes arbetsliv har ägnats åt läraryrket. Hon har framförallt utövat sin profession som lärare och rektor på Grosvadskolan men på tjänstgöringslistan finns också uppdrag i förvaltningen som områdes – och enhetschef. Sedan några år tillbaka har Lise-Lotte Larsten gått i pension.
”Jag skulle kunna prata om skolan hur mycket och hur länge som helst”, sa hon till mig då vi möttes i familjens bostad en vacker sommarmorgon härförleden. Hon och maken bor numera i Norrköping i en charmig lägenhet i ett av stadens äldre hus.
Skolan får dock stå tillbaka i vårt samtal denna gång. Anledningen till att vi ses är nämligen att Lise-Lotte är ordförande i STAL-kören i Finspång. Som så mycket i Finspång så är STAL-kören ett stycke levande stycke industrihistoria. Kören bildades 1962 vilket var samma år som Svenska Turbinfabriks AB Ljungström (STAL) började koncentrera all sin produktion till Finspång. Några år in på detta millennium köpte Siemens STAL – då med namnet Alstom Power – och STAL-kören har fortfarande en särskild relation till Siemens. Fast det var länge sedan som kören var knuten till företaget.
Lise-Lotte Larsten blev medlem i STAL-kören 1982.
”Det året slutade grundaren Ville Walfridson som ledare i kören. Ledarskapet övertogs av Hans-Olof Eriksson som var lärare i Lotorp och aktiv i Musiksällskapet och Lotorps manskör. Hans-Olof fick med sig många från manskören och flera av oss som var kollegor till honom kom också med i kören vid den här tidpunkten”, berättade Lise-Lotte.
STAL-kören var hennes första kör. Och efter snart fyrtio år i kören tycker hon fortfarande att det är lika roligt.
”Gemenskapen och vänskapen har blivit väldigt stark. Vi har så många fina gemensamma minnen från de resor vi gjort tillsammans och från alla uppträdanden och repetitioner vi genomfört. Något av det allra bästa är nog faktiskt att få ta itu med utmaningar, svåra stycken, få knöla och vända och vrida på sånger och stämmor tills det där härliga ögonblicket då jag känner att ”nu har jag det”, sa Lise-Lotte Larsten och strålade med hela kroppen.
STAL-kören har ett tjugofemtal medlemmar med en lätt övervikt för kvinnliga sångare.
”Det känns som om det är lite svårare att rekrytera karlar till körer. Vi ska i och för sig inte klaga, vi har hela uppsättningen av tenorer och basar i kören så mansbristen är inte besvärande. Men självklart finns det alltid plats för nya medlemmar och naturligtvis är också sopraner och altar varmt välkomna”, sa Lise-Lotte.
Hon har själv nyligen omskolats till ”första alt” från sin tidigare position som ”andra sopran”.
”Vi repeterade en hel dag inför en Luciakonsert och min röst tog helt slut. Valet stod mellan att sluta sjunga eller att gå ner och bli alt. Det blev ett riktigt lyft för mig; plötsligt efter alla år fick jag lära mig helt nya delar av körsjungandet”, berättade Lise-Lotte.
Familjen har trivts väldigt bra i Finspång.
”Det är ett öppet och inbjudande samhälle; inga instängda drag alls. Jag har en hel del vänner och aktiviteter kvar i Finspång. Utöver STAL-kören, och mitt tjejgäng så har jag frissan, tandläkaren och mitt ”gubbgäng” som jag äter lunch med ibland på tisdagarna”, sa hon med ett skratt. (Gubbgänget är de tidigare rektorskollegorna Gösta Johansson och Åke Liljedahl)
Kören har ett avtal med Siemens som reglerar körens medverkan vid vissa arrangemang.
”Mäktigast är nog att få sjunga på STAL-pensionärernas julfest. Det är massor av folk och tre punkter i programmet. Lucia, STAL-kören och så tal av Siemens vd som berättar hur det går för företaget nuförtiden; en programpunkt som väcker ett nästan rörande stort intresse”, sa Lise-Lotte Larsten innan vi började tala om skolan igen.