– Jag börjar tappa min svenska lite, fast jag pratar det varje dag. Men det blir mest med folk som kan ungerska också, så man blir lite lat – jag är van vid att blanda in ungerska ord! säger Victoria Kalman lite lätt ursäktande.
Vi träffas på ett kafé vid floden Donau i centrala Budapest, där 24-åringen från Söderköping bott i fyra år. Här arbetar Victoria på ett stort amerikanskt IT-företag som personaladministratör, ett jobb som hon fick till stor del på grund av sina språkkunskaper.
– Företagen här formligen skriker efter arbetskraft som kan skandinaviska språk, så det finns stora möjligheter för svenskar här om man vill ut och se världen lite, säger hon och beställer en kopp fruktte.
Flytten stod närmast i stjärnorna för Victoria, som växte upp med föräldrar som båda invandrat från Ungern. De drev Pizzeria Marios i Söderköping och arbetade intensivt på somrarna, då Victoria fick åka till Budapest och hälsa på sina morföräldrar.
– De tyckte det var väldigt roligt att jag var där och jag fick vara mycket med mina kusiner och annan släkt och prata en massa ungerska. Så jag har länge haft en dröm om att flytta hit, säger hon.
På gymnasiet fick Victoria utlopp för sitt intresse för språk och läste spanska, tyska och italienska och därefter kulturgeografi på universitetet i Linköping.
– Sedan kände jag mig vuxen nog att flytta utomlands på egen hand, ler hon. Hela tjocka släkten fanns på plats och inom ett par månader flyttade även Victorias pappa efter.
– Det är väldigt skönt att ha honom här! Vi ska faktiskt i väg och övningsköra tillsammans i eftermiddag. Jag tog körkort för ett par år sedan – men har ni sett hur de kör här? Så jag har bett pappa att öva lite med mig innan jag vågar köra inne i stan, förklarar hon.
Trots Victorias ungerska bakgrund, språkkunskaperna och all tid hon spenderat i Budapest, tog det ett litet tag att vänja sig vid det nya livet i Ungern.
– Jag flyttade hit på sommaren så först kändes det som semester. Men sedan började jag faktiskt stöta på kulturkrockar, som på universitetet där jag pluggade när jag först kom hit. Det är väldigt viktigt här att använda titlar och att nia lärarna, ibland blir det lite fånigt. Det är en helt annan relation mellan lärare och elever, de är mycket mer strikta än i Sverige. Ibland kändes det som att de utnyttjade sin makt. Men så är det bara här! säger hon.
Desto lättare har det gått att lära känna ungrare i samma ålder. Pojkvännen, som hon träffade via jobbet, bor hon nu tillsammans med. Generellt är folk väldigt nyfikna på hennes svenska bakgrund, menar Victoria.
– Det har varit väldigt positivt och lätt att få vänner. Jag får faktiskt väldigt mycket frågor som ”Går det isbjörnar på gatan?”, ”Har du ätit älg?” och ”Är alla tjejer långa och blonda?”, skrattar hon.
Bäst med Budapest tycker hon är kulturutbudet och alla festivaler på somrarna, matbodarna med ungersk mat och alla utflykter man kan göra.
– Sedan hålls det ofta stora filminspelningar i stan, som ”Die Hard 5” till exempel. Alla reklamagenturer finns i Budapest, så jag har också gjort statistjobb i reklamfilm för Telenor och i en dokusåpa på ungersk TV. Det var jättekul!
Efter fyra år i Budapest stormtrivs hon fortfarande. Mamma kommer ofta och hälsar på och varje jul reser Victoria själv hem till Sverige.
– Då kommer ju de flesta kompisarna hem till Sörping också. Då äter jag lösgodis, det saknar jag här! Dumle till exempel, ler hon och fortsätter:
– Men det märkliga är att i Sverige kände jag mig alltid mer ungersk, i mina gester och mitt beteende. Men här känner jag mig mer svensk, som det här med att jag alltid kommer i tid till exempel. Jag är nog både och numera!