Folkbladet träffar skådespelarna Conny Vakare och Emil Rosén från teater Fryshuset strax innan föreställningen "Hatets röst" i Salong Ramunder. Snart ska 150 niondeklassare fylla salongen.
– Vi har turnerat med den här pjäsen sedan 2011, berättar Emil Rosén som tycker de fått bra respons.
– Vi vill ju visa människan bakom de här åsikterna, visa att det finns andra orsaker till att den här killen hamnat där han hamnat.
Pjäsen handlar om en ung, arg kille med typiska vit makt-åsikter som träffar en äldre man i ett sjukhusväntrum. Där uppstår ett samtal som leder till en och annan överraskning samt mycket starka känslor.
– Vi vill ha igång ett samtal och en diskussion med den här föreställningen, säger Conny Vakare som tror att den som saknar grundläggande saker i sitt liv kan komma att vända sig till andra grupperingar, som denna, eller kriminalitet och droger.
– För 70 år sedan hände det här i hela Europa och nu händer det igen. Våra nyanlända avhumaniseras, vi får inte göra skillnad på människor och människor, inflikar Emil Rosén.
Så strömmar niondeklassare in och fyller upp Salong Ramunder, SO-lärarna har tagit upp förintelsen inför denna minnesdag och efteråt ska man också ha en uppföljning. I början blir det lite fniss och störningar men efter ett tag tystnar det, det är höga röster och mycket hat som speglas i föreställningen, det utmynnar nästan i handgemäng. Den äldre mannen uttrycker en central mening: ”Att blåsa hjärnan ren från tankar, med hat. Skrämmas så mycket att ingen vågar älska en. Det är ju en jävla strategi det med. Man slipper i alla fall bli sviken.”
Efteråt erbjuds publiken att ställa frågor, så många sådana blir det inte denna gång men skådespelarna berättar ändå om Teater Fryshuset och om bakgrunden till denna pjäs.
På tisdagseftermiddagen spelades "Hatets röst" ännu en gång, denna gång som offentlig föreställning i S:t laurentii församlingshem.