Annika Sandén är docent i historia och har gett ut flera böcker där hon undersöker 1600-talet utifrån de som levde i samhällets utmarker: Brottslingar och deras liv avhandlade hon i boken "Missdådare" och nu har hon precis utkommit med "Bödlar". På torsdagskvällen föreläste hon om detta inför en välfylld Stinsen.
Avrättningar var på 1600-talet inte bara att ha ihjäl någon dömd; det handlade om en iscensatt längre akt där slutsekvensen nästan påminde om en gudstjänst.
– Det handlade om en passage från livet till döden och var en allvarlig, offentlig historia som var väldigt utdragen. På film kan man ofta se arga mobbar som avrättar den dömde men så tycks det inte ha varit, berättar Annika Sandén.
Även om det är svårt att få syn på bödeln i det historiska materialet – delvis beroende på att han ansågs som paria – har Annika Sandén kartlagt hur livet kunde te sig för bödlar på 1600-talet.
– Bödlarna började komma efter Magnus Erikssons landslag 1350. Ofta rekryterades dödsdömda personer som ändå skulle dö; de svor en ed och fick ofta örat avskuret eller blev märkta för att de respektabla skulle kunna identifiera bödeln. Deras mästerprov var ofta att avrätta sin föregångare på posten, upplyser Annika Sandén som tillägger att det inte bara var avrättningar och bestraffningar bödlar sysslade med, de skötte bland annat också om stadens latrin, om slakt och kastrering av hästar men även vissa läkaruppgifter.
Vid länsindelningen 1634 fanns omkring en bödel i varje län som åkte mellan städerna för att utföra avrättningar och bestraffningar.Rekryteringen av dödsdömda till bödel-uppgiften övergick dock ganska snart till att mer och mer gå i arv inom familjen trots stigmatiseringen.
– Det berodde troligen på att att det helt enkelt var så dåliga tider. Det var krigstid med kallt väder och dåliga skördar under vad vi nu kallar den lilla istiden så det var svårt att klara sig, då blev detta yrke ändå ett alternativ, berättar Annika Sandén.
Efter föreläsningen fick Folkbladet en pratstund med Annika Sandén som alltså hittills har undersökt de förskjutna, föraktade och utstötta i ett samhälle som fäste stor vikt vid att upprätthålla skillnader: mellan rika och fattiga, mellan aktade medborgare och utstötta.
– Jag halkade in på domböcker i mina studier så det var lite av en slump att det blev de här ämnena. Men jag är väldigt intresserad av de existentiella frågorna och hur det var att leva, att vara människa, säger Annika Sandén som i sin nästa bok kommer att belysa tidsepoken från ett lite annat håll:
– Då vill jag berätta om 1600-talets folkkultur och lyfta fram de mer lustfyllda delarna.
Hon strävar efter att genom sina böcker nå fram till det grundläggande mänskliga hos 1600-talsmänniskan.
– Jag tror på möten inte bara mellan kulturer och platser utan även mellan olika tider. Det finns mycket som förenar oss med 1600-talsmänniskan även om samhället blivit bättre och människor idag har mycket mer av medkännande och empati. Vi får akta oss för att ta allt det för givet för jag tror att det kan vara lätt att ramla tillbaks igen, varnar Annika Sandén.