Jag har blivit en pysselmänniska! Ja, jag kan knappt tro det själv och det är förmodligen av övergående art, men just nu händer det. För några veckor sen hade jag ett par vänner på besök och de upptäckte några ljuslyktor som stod i fönstret och när de förstod att jag gjort dem själv kunde de knappt tro sina ögon.
“Nämen vad gulligt! Har du dagispysslat?” utbrast de samstämmigt.
Till saken hör att jag aldrig nånsin pysslade med mina barn när de var små, på sin höjd bakade vi ibland, och jag hade ingen aning om att det nu var dagispyssel jag ägnat mig åt. Jag hade läst i en tidning att man kunde smeta äggvita på insidan av glasburkar och sen strö socker runt om så blev det som typ snölyktor. Det lät ju lätt och smidigt och jag blev lite inspirerad, lagom liksom och nåt jag skulle kunna prova på. De blev ganska fina om jag får säga det själv och det tyckte nog mina vänner också, även om de skrattade gott åt att jag inte hade en aning om att det var just dagispyssel.
När jag tänker efter fick jag faktiskt ett litet ryck i somras också, när jag köpte guldsprayfärg och sprayade typ tio glasburkar i olika modeller bara för att det blev så fint. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska ha dem till, jag fick bara sån feeling. Och det är kanske det som är problemet med pyssel, om man kommer på nåt som är kul vill man ju göra många och mycket och vad ska man sen ha det till? Det finns ju ett visst begränsat användningsområde för guldfärgade glasburkar, det kan även jag se.
Men så i veckan besökte jag skolmässan i Stockholm och fick där syn på en hel påse olikfärgade prismor i olika storlekar och plötsligt vaknade pysselgenen till liv igen. Tänk vad mycket fint man skulle kunna göra med dem, t ex klistra dem på glasburkar - kanske de guldfärgade - och så kan det ju bli ljuslyktor, och ljuslyktor och… kanske lite ljuslyktor. Det kan man ju aldrig få för många av i alla fall. Sagt och gjort, prismorna fick det bli och lite lim och några små pappstjärnor som man också kan klä in i prismor och sen kanske hänga i granen, slank visst också med. Jag tror att jag törs avslöja så här många år efteråt att jag inte var så förtjust i alla barnens färgglada smällkarameller som prompt skulle fylla halva granen när de var små. De hade ju gjort dem själva och allting, men tyvärr var de ju skitfula.
Och min man vill klä in hela granen i jättetjocka olikfärgade glittergirlanger, men det har jag mer eller mindre lyckats sätta stopp för nu. I år ska det bli egenpysslat i granen! Kanske inte ljuslyktorna då, de är nog lite för tunga, men de små prismaprydda pappstjärnorna ska nog funka. Och tänk vad glada alla barn och vänner ska bli för de fina ljuslyktorna som kommer att bli årets julklapp från mig. Lite limklet här och där får de stå ut med, jag har ju gjort dem själv liksom. Men i alla fall barnen får nog lov att hålla god min och le och tacka, nu är det äntligen omvända roller.