Det var den nionde maj förra året – samma dag som raset i Visby ringmur började återuppbyggas – som färjekaptenen som kör fram och tillbaka vid sundet nedanför slottsruinen såg att något inte stod rätt till. Han gick upp och fotade stenar som rasat ner. Dagen efter föll ännu fler.
– Den har ändå stått sig väldigt bra med tanke på att delen som rasade är från 1400-talet, säger länsstyrelsens antikvarie Mattias Schönbeck.
Tillsammans med en arbetsgrupp är han med och för arbetet med att bygga upp muren framåt.
– Vi räknar med att bli klara nästa år. Till vintern behöver muren nämligen täckas över. I Visby har man problem med att det fryser under vintern, och det ska vi förhindra här, säger Krister Berggren som håller i projektet och som gjort grundarbetet.
När Folkbladet får en rundtitt står Niklas Nilsson från Haga Rotservice och borrar rakt genom muren. Fyra meter, för att vara exakt.
– Det tar ungefär åtta timmar. Jag har borrat flera hål. Lite långtråkigt, men så är det, säger han.
Genom hålen ska dragankare, eller murankare, fästas, för att hålla ihop muren.
– Muren består av en kärna och ett skal och det som gjorde att muren rasade på utsidan var att muren expanderade. Genom att fästa ihop skalet ska det förhindras, förklarar Mattias Schönbeck.
Olika prover tas, såsom grundvatten, rörelse och temperatur. Allt för att försöka förstå varför muren rasade och förhindra att den rasar igen. Att det är självklart att murar av den här typen byggs upp, är dock ingen självklarhet.
– I det här fallet har vi gjort bedömningen att det finns ett stort historiskt värde. Runt 10 000 besökare kommer hit varje år för att titta, säger Mattias Schönbeck.
Totalt räknar man med att det kostar fem miljoner kronor att återställa muren. Riksantikvarieämbetet står för merparten, länsstyrelsen i Östergötland för en del. Förutom att mura upp muren igen, kommer man även lägga på en asfaltsduk på muren, som sedan täcks med torv.
– Det ska hålla fukt borta, samtidigt som det isolerar, förklarar Krister Berggren.
Under arbetet har arkeologer varit på plats. Inget exceptionellt arkeologiskt fynd har dock hittats. I murens kärna, som består av småsten och kalk, har man hittat lite allt möjligt som byggarna på 1400-talet tyckte kunde vara bra att ha i en murkärna. Bland annat ett gethuvud.
– Man tog väl lite vad man hade, säger Mattias Schönbeck.
Stenbumlingarna som rasat ned från skalet är stora och man förvånas över hur dessa kunde lyftas upp utan hjälpmedlet som står där idag: en stor kran. En av stenarna är dessutom en gammal malsten från en kvarn.
– En del av stenarna vi använder vid återuppbyggnaden är nya. Men den gamla malstenen får vara kvar, säger Mattias Schönbeck.