Det är onsdag och Andreas Ståhl har riggat upp datorn och bildskärmen på Stinsen. Han har just kommit tillbaks från SydSudan men den här kvällen ska han föreläsa om sina reportageresor till Syrien, framförallt den första resan 2012.
Folkbladet får en pratstund med 29-årige Andreas Ståhl innan föreläsningen. Han är uppvuxen i Mariehov strax utanför Söderköping och gick ut från Nyströmska skolan 2005.
– Sedan har jag bland annat studerat dokumentärfilm i New York och foto i San Fransisco, det är fotot som har tagit över för tillfället, berättar Andreas Ståhl som påbörjade sin frilanskarriär just i Syrien 2012.
– Vi var där 5-6 månader från och till och kom från Turkiet in i Nordöstra Syrien.
Sedan dess har han besökt landet en till två gånger per år.
– Eftersom vi har byggt upp ett bra kontaktnät så känns det nästan som att vi har ett särskilt ansvar att rapportera därifrån, i alla konflikthärdar men framförallt i Syrien är ett bra kontaktnät A och O, säger Andreas som tillägger att man rapporterat uteslutande från rebellsidan.
– Det blir ofta lättare att rapportera om vanliga människors lidande från krigszoner om man inte väljer regeringssidan.
Andreas Ståhl samarbetar med den skrivande journalisten Lennart Hoffman och de representerar den holländska fotoagenturen Hollandse Hoogte, i Sverige återfinns deras reportage främst i Magasinet omvärlden.
Hur tänker man vad gäller säkerheten i såpass farliga områden som Syrien?
– Man måste alltid sätta säkerheten främst och uppdatera sig om läget hela tiden, allt annat vore oansvarigt. Vi planerar alltid jobben utifrån säkerheten.
Han har sett framväxten av IS under de år han varit där.
– Man pratade inte mycket om IS då 2012 men de har växt fram och är ett stort hot mot inte minst kvinnor. Men bland YPG-styrkorna, alltså kurdiska rebellsoldater, är så många som 50 procent av de som slåss kvinnor som kämpar för kvinnlig befrielse och jämlikhet. IS blev ironiskt nog en katalysator för kvinnor att gå in i striderna, säger Andreas Ståhl.
Han ser krigs- och konfliktjournalistik som något väldigt betydelsefullt.
– Utan den skulle en viktig rapportering försvinna och berättelserna om hur kriget påverkar vanligt folk i dessa områden inte berättas, avslutar Andreas Ståhl.