Jag heter Sara Andersson, är 33 år och bor i ingenmansland. 2005 byggde vi vår familjedröm,
Elvira vår dotter föddes i januari och vi byggde vårt hus i min barndomsskog.
Vi har skruvat varje skruv och målat varenda planka på vårt timrade hus som var vår dröm.
2006 började Elvira förskolan i Söderköping, efter att vi fått söka dispens från vår hemkommun Valdemarsvik.
För att ni ska förstå geografiskt hur vi bor förklarar jag detta.
Vi har 15 km till Söderköping, bor 600m från kommungränsen. Det är 15 km enkelresa till Ringarum där det finns förskola/skola. Från Ringarum till Söderköping via E22 är det 19 km. Här ifrån till Valdemarsvik är det cirka 45km.
Om vi skulle välja att Elvira skulle gå i skola i Ringarum får vi köra cirka 40 km extra de dagar vi jobbar och hon måste gå på frita eftersom man bara får skolskjuts skoltiderna .
Till Söderköping skulle vi få köra henne 60 km varje dag då jag är ledig eftersom vi inte blir beviljade skolskjuts i Söderköpings kommun, vi har ju 600 m till gränsen.
Jag jobbar som personlig assistent i Norrköping och är ledig mellan 1-3 dagar i veckan. Jag har förmånen enligt vår familj att jobba långa pass, allt som oftast 20-timmars pass vilket innebär att jag varit hemma mycket med mina barn som jag anser är ett privilegium, men som nu blivit ett problem.
Häromdagen började min lilla tjej i förskoleklass på Skönbergaskolan i Söderköping, vi blev beviljade skolskjuts av Söderköpings kommun av misstag, när de upptäckte sitt fel drog de tillbaka sitt ja.
När vi fick beslutet i början av maj kände jag "Wow, kan det vara sant". Det föll en liten del av stenen från magen, jag trodde ju inte riktigt på det. Och det var väl tur det för sista veckan innan skolan drog igång kom beskedet om att det blev ett nej.
Och jag upplevde ett känslomässigt kaos, skulle alla mina lediga dagar gå åt till att dra upp lillebror tidigt och köra bil fram och tillbaka hela dagarna?
Hur kommer det bli när Albin om tre år börjar skolan med olika tider?
Ska vi köra på morgonen och sen slutar de olika tider kanske med två timmar emellan, jag hinner ju knappt köra hem och tillbaka?
Jag känner när jag skriver om detta att jag blir stressad!
Och tänk om vi vill ha ett barn till? Nej det går ju inte, och vips så bestämde inte vi själva om vi vill ha ett barn till det gjorde politiken, Söderköpings och Valdemarsviks kommun. Tack!
Flytta då kanske ni tänker. Ja, men vem vill flytta hit? Inga barnfamiljer i allafall.
Vi som bor så här vill ju bo på landet, vi vill ha närheten till naturen och i vårt fall egna hästar.
Dom som bestämmer över skolan/skolskjuts borde ju vara glada att det finns människor som vill bo så här, politiker pratar om "levande landsbyggd" men ni tar ju död på den, ingen klarar ju att bo så här!
Vi får ingenting, vi betalar lika mycket som alla andra men när man frågar som i detta fall Valdemarsviks kommun om de kan tänka sig att betala en liten peng till Söderköpings kommun för att de kan tänka sig att hjälpa oss med skolskjutsen. Men NEJ så kan man inte göra, men jag påstår ju då att det finns pengar för Elviras skolskjuts fast i Valdemarsviks kommun.
Borde det inte finnas en peng som följer barnet istället oavsett vart man väljer att använda skolskjutsen. Det är så fyrkantigt!
Kan ni inte se att det är levande människor och familjer som döljer bakom dessa tvister?
Alla pratar om miljön, men är det rimligt att vi sitter och kör flera mil extra när det går både enskilda skolbilar och bussar några kilometer bort, allt detta bara för gränsen 600 m bort.
PS. vI fredags fick vi beskedet att vi får skolskjuts till Skönbergaskolan, vi får åka med Elvira till Östra Rydsvägen 3,5 km bort. En eloge till Söderköpings kommun, tack. Men är det för att de gjorde ett misstag? Hur blir det nästa höst? DS.