Det har inte varit ett helt lyckat år för Kristdemokraterna. Med en partiledare som blivit allt mer ifrågasatt i takt med att opinionssiffrorna rasat ner under fyra procent-spärren (den senaste sammanvägningen av flera mätningar gjord av Novus ger 3,8 procent) och svårigheter att få fram sina profilfrågor måste något göras.
Relativt starkt
Flera tunga partinamn och nu senast KDU har krävt Göran Hägglunds avgång och förra statsrådet Mats Odell (KD), har trätt fram som en utmanare till partiposten. Samtidigt är stödet för den sittande partiledaren fortfarande relativt starkt, elva av 26 partidistrikt har tagit ställning för Göran Hägglund.
Anders Eksmo, kristdemokraternas ledamot i Söderköpings kommunstyrelse och 1:e vice ordförande i fullmäktige är fullt medveten om det prekära läget.
"Bäst i klassen"
- KD har alltid varit bäst i klassen när det gäller att ställa upp på alliansen och Reinfeldt. Men på det viset har vi också tappat många frågor. Ett aktuellt exempel är ersättningen till barnhemsbarnen där det var vi som tog initiativet till den ursprungliga utredningen. Men det är Maria Larsson (kristdemokratisk barn- och äldreminister, reds. anm.) som får stå och tillkännage att ersättning inte ska utgå. Sedan tar alliansen initiativ till en bred överenskommelse, det blir ersättning till slut och Reinfeldt får större delen av äran. Vi i KD borde ha tagit det initiativet från början, säger Anders Eksmo som menar att KD inte får tappa "sina" frågor på detta sätt.
- Jag tycker att många tillfällen har gått oss ur händerna.
Hägglund rätt person
Men Anders Eksmo ser inte att detta skulle vara en personfråga utan mer hur partiet förmår att profilera sig.
- Jag tycker personligen att vi behöver bli tydligare och mer konkreta men är övertygad om att Göran Hägglund är rätt person för att föra fram vår politik. Men låt det bli ett race så får vi se på vårt extra riksting i januari hur det går.
Anders Eksmo pekar på arbetsbördan som en av orsakerna till att kristdemokraterna inte lyckats få ut sin politik.
- Den enskilt största anledningen är dubbeljobbet för Göran Hägglund. Att vara partiledare samtidigt som man har en så pass tung post som socialminister är kanske en för stor börda, något som vi bör tänka på framöver.