Deras fynd i kanalen
De skulle hoppa över den torrlagda kanalen. Men halvvägs stötte de på en dödskalle. - Vi såg bakhuvudet först, men när vi petade på det gick det att se tänderna, berättar Max Nilsson, 15, och Marcus Claesson, 16 år.
Foto:
Det var i onsdags eftermiddag strax efter klockan halv fyra som kompisarna tänkte pröva om det gick att ta sig över Göta Kanal till fots. Deras äventyr slutade på ett helt annat sätt än vad de tänkt sig. Det roligaste blev inte bara att fötterna sjönk ner några centimeter i leran. - Nej, det här är nog tidernas fynd för oss, ler Max stolt. Det var egentligen på tillbakavägen som Marcus hejdade Max steg. - Jag tyckte jag såg en skalle och när Max petade på bakhuvudet med en pinne vände det sig och det gick att se tänderna. Det låg helt uppe ovanför ytan, berättar Marcus. - Det var faktiskt lite äckligt. Vi skrek båda på min mamma i cafét intill, men hon hörde inte, säger Max som istället blev lämnad ensam bredvid sitt fynd. - Det var inte så roligt, läskigt, konstaterar han. Inte modern tid
På asfalten intill bryggan ligger fortfarande kockor med lera efter deras fotsteg i onsdags kväll. Fyndet skapade en folksamling och polis tillkallades. En polispatrull konstaterade snabbt att det inte var några nya fynd och tog dödskallarna i beslag till kriminalteknikerna för en utförligare undersökning. - Jag tror att det kan röra sig om huvud från tiden då kanalen byggdes, säger kriminalteknikern Allan Jensen och visar upp ett av de tre huvudena som de tvättat rent med vatten. Efter att ha tittat på tänder, skelettet och skicket på benen konstaterade teknikerna i Norrköping snabbt att det inte rör sig om skelettdelar från modern tid. - Det finns inga lagningar i tänderna, säger Jensen och pekar på en jämnt nedsliten tandrad där tänderna är förvånansvärt välbehållna. Kanske det är skelettdelar från människor som var med och byggde kanalen. Inget mer badande
Nu kommer skelettdelarna att skickas vidare för undersökning Och kanske Söderköpingspojkarnas fynd till slut kommer att hamna på museum. Den tanken får dem båda att le. Men fyndet har påverkat dem båda och inte bara positivt. - Åh, jag som älskade att bada i kanalen. Det är är så varmt i vattnet på sommaren, berättar Max, men något mer badande där kommer det aldrig mer att bli för hans del. Inte efter det här fyndet. - Nej, det finns nog mer skelettdelar där nere, tror han och kompisen Marcus båda med blicken riktad mot den mörka och leriga botten.
Så jobbar vi med nyheter