Videon är inte längre tillgänglig
Amalia Braunsthal är koregraf och ledare för den Söderköpingsbaserade dansgruppen Joy. När hon i vintras förlorade sin syster föll världen samman.
– Cara var den mest levande person jag vet. Det var bara ett år mellan oss och vi behandlades nästan som tvillingar. Vi har alltid varit ”tjejerna”, berättar Amalia.
Men Cara led av bipolär sjukdom och det var den som till slut tog hennes liv.
Till en början orkade Amalia ”varken leva eller dansa”, men så småningom kände hon att hon ville bryta tabut kring självmord och psykisk ohälsa.
– Jag bestämde mig för att göra en dans om det. Mycket av Caras ångest grundade sig i svårigheten i att bli vuxen, trots att hon kanske är den som klarat sig bäst av alla jag känner. Idén var från början att det skulle handla om det, och om att skala bort prestationsångesten.
Men under processen gång kom dansen i stället att bli mer och mer av en sorgebearbetning.
– Jag har fått gå ifrån mina egna prestationskrav om att det ska vara koreografiskt snyggt och i stället tänka känslomässigt starkt. Det var en utmaning för mig.
I dansen speglas allt från första chocken, ilskan och rädslan till den gemenskap som bildas i sorgen.
– Det är i sådana lägen som alla blir systrar och bröder och hjälps åt att ta sig igenom det.
Även de andra tjejerna i dansgruppen kände Cara vilket gör att det här med största sannolikhet kommer bli den mest känslosamma föreställning de gjort tillsammans.
– Det är ett parti där vi bara håller om varandra och där hoppas vi att även publiken hakar på. Cara var så närvarande på platsen och känns fortfarande så levande, så det kommer bli väldigt starkt.
En inte så liten detalj i sammanhanget är att Amalia är gravid i vecka 38 när hon genomför dansen.
– Jag blir förvånad varje gång jag klarar att riva av den. Vi får hoppas att vattnet inte går!
Föreställningen arrangeras på Gårdeby mellan Söderköping och Västra Husby, vid det torp som Cara hyrde tillsammans med tre kompisar. Det är de, Matilda Wallén, Caroline Siverskog och Tiril Rönning, som samma dag håller vernissage med verk som de gjort för att hylla vännen. Utställningen kallas We whisper, We call! och består av verk inom måleri, textil och keramik. Det bjuds också på musik av Matinkvintetten och det finns förtäring till självkostnadspris.