- Det ser jag verkligen fram emot. Att få känna publikkontakt är alltid lika fantastiskt eftersom man får svar direkt på det man gör i motsats till när man jobbar med film eller tv. Där kanske responsen inte kommer förrän efter ett halvår eller senare, menar Pia Green
Fast allra roligast tycker hon förstås är att kunna växla fritt mellan teater, film och tv. Något hon i egenskap av etablerad frilansande aktris har kunnat göra i snart ett kvartssekel.
Att Pia Green, född i Järvsö, men uppväxt i Göteborg, skulle bli skådespelerska var dock ingen självklarhet. Snarare tänkte hon sig en framtid som filmregissör när hon läste konstvetenskap, socialantropologi, engelska och dramatik på universitetet. Men en lärare övertalade henne att söka in på scenskolan. Något hon är tacksam för idag.
- Jag kände med en gång när jag kom in på skolan att nu har jag hittat det jag vill göra och på den vägen är det, förklarar Pia.

<b>Succéprojekt</b>
Sedan hon gick ut scenskolan 1979 har det varit Vi-teatern, TV-ensemblen, Riksteatern, Folkteatern i Göteborg och Folkan i Stockholm, bland annat. Inte minst tre oförglömliga år med Cecilia Torudds komedi "Kunde prästänkan så kan väl du". Ett succéprojekt utan like som Pia Green genomförde tillsammans med Anna Godenius och Anita Heikkilä i deras gemensamma produktionsbolag "Hot Flashes" 1991-1994.
- Vi hade tänkt göra 25 föreställningar. Men det blev 350. Och det hade förstås inte gått om man inte varit frilans.
Likadant var det när hon medverkade i "Vita lögner":
- Det blev fyra år men det visste jag ju inte från början. Kontraktet förlängdes säsongsvis och man visste aldrig riktigt om man skulle vara med.
Många skulle säkert inte trivas med en så osäker tillvaro. Men det gör Pia:
- Jag har aldrig haft behovet av att känna att nu har jag tre år framför mig där jag kan känna mig trygg. Det som är kul med att frilansa är att det är nya utmaningar hela tiden. Man kommer in i nya konstellationer, träffar nya människor och rollerna och scenerna växlar ständigt. Fast Ibland kan man förstås sakna att det inte blir en fortsättning på en produktion man skulle vilja jobba mer med.
"Garbo, the musical" som spelades i höstas på Oscarsteatern men lades ner efter kort tid var en sådan produktion.
- Jag spelade mamma till Garbo, en liten roll. Men det var första jobbet efter "Vita lögner" och det var härligt att möta publiken igen.

<b>Svårt att spela komedi</b>
Reprisen på det sistnämnda är dock inte långt borta. Den 28 februari är det premiär på "Bussresan", som är skriven av skådespelarkollegan Ulf Larsson som också svarar för produktionen. Förutom Pia Green och pjäsförfattaren är bland annat Lasse Brandeby, Bert-Åke Varg och Carina Lidbom garanter för att publiken kommer att få använda skrattmusklerna.
- Att spela komedi är svårt, det gäller att få publiken med sig. Men också jätteroligt. Inte minst när det är så mycket elände i världen som det är just nu är det härligt att få göra något som bara har till syfte att få folk att skratta och koppla av ett par timmar, tycker Pia.
Fram till november ska "Bussresan" rulla är det tänkt. Vilken scen som Pia Green sedan dyker upp på har hon inte en aning om. Men:
- Jag är öppen för förslag. Film, teater, tv...
Hon tror dock inte att SVT Drama hör av sig även om det i och för sig skulle vara trevligt.
- Det sägs att när man varit med länge i en dramaserie eller såpa så hamnar man lite grann i karantän och får inte vara med på ett tag. Åtminstone vad gäller SVT. Och fyra år med "Vita Lögner" är förstås graverande. Men vi får se. Alltid blir det något, säger morgondagens profil bekymmerslöst.
Och apropå födelsedagen:
- Så är kanske 56 ingen siffra som ger anledning till något större kalas. Men det är ju ändå kul med födelsedagar så någonting bli det nog tillsammans med kompisarna.