Värmen får vatten att avdunsta och den far på en hisnande färd upp i atmosfären. Molekylen ingår nu i en gas som heter vattenånga. Uppe i kallare luftlager kondenserar ångan och molekylen bakas ihop med andra till en liten vattendroppe. De far hit och dit och krockar med andra små droppar och bildar större droppar. Sedan faller man fritt och störtar nära Borås. Efter denna hemska upplevelse kommer solen och värmer så gott igen. Det går en stund, sedan blir det en raketfärd uppåt i ett skurmoln. Skuren fäller sitt vatten nära Linköping och molekylen hamnar i en kohage. Den följer med strömmen genom komockor och lera innan den hamnar i Roxen och vidare genom Motala ström till Glan. Där sugs den in i Norrköpings vattenverk och utsätts för rening med kemikalier så att jag ska kunna dricka den. Men den undkommer genom avdunstning igen och hamnar i en lokal skur som råkar hamna på sommarstugan. Detta kallas vattnets kretslopp. Regnvattnet som jag samlar upp är mjukt och "renat" genom destillering. Vår rhododendron, en kalkskyende växt, gillar det bättre än det kalkhaltiga vi tar upp ur berggrunden från 100 meters djup.
Renat och destillerat
Idag tänkte jag resa i sällskap med en vattenmolekyl. Den lever i lugn och ro i Atlantens ytvatten. Solen skiner och värmer den så gott.
Så jobbar vi med nyheter