Som bekant är det varmare vid ekvatorn än vid polerna, av den enkla anledningen att solinstrålningen där är mycket högre. För att utjämna denna temperaturskillnad sker en kontinuerlig värmetransport från ekvatorn mot polerna.
I grunden är det detta som ger upphov till allt väder. En stor del av denna värmetransport sker via den vattenånga som följer med vindarna. Vi kallar denna värme för latent, genom att den ligger "gömd" i vattenångan.
När vatten avdunstar ifrån oceanerna åtgår energi som tas ifrån vattnet, dvs havet avkyls något. När sedan vattenångan förs in exempelvis över Norden, kanske i samband med ett lågtryck, och kondenserar frigörs samma energimängd och värmer upp luften.
Latent värme är alltså värme som tas upp respektive frigörs vid vattnets fasövergångar och som däremellan inte "syns". Den hydrologiska cykeln utgör en mycket viktig del av den globala värmetransporten från olika delar av jorden. Men latent värme har också betydelse i mer lokala fenomen, t.ex. en klar natt när marken och nedersta luftlagret avkyls.
Om luften innehåller tillräckligt med fukt, kondenserar denna och vi kan få dimma eller låga moln. Men själva kondensationen frigör värme som i viss mån motverkar avkylningen. Klara nätter blir därför kallare om luften är torr än om den är fuktig.