Det är strax utanför Thailands huvudstad Bangkok som Maria Miesenberger skapat de tre nallarna i rostfritt stål, som kommer att avtäckas under Kulturnatten.
– Nu ska vi öppna och se hur de mår! säger Maria och skruvar entusiastiskt upp locket som täcker ena fraktlådan.
Det var ett par månader sedan hon sist såg sina alster, då på gjuteriet Sai Noi Nonthaburi. Sedan början av juni har de åkt ute på haven för att slutligen nå Norrköping i slutet av förra veckan.
– Här ligger de i sina pyjamasar, väl inslagna så att de inte ska skadas, fortsätter hon när locket lyfts av.
Maria Miesenberger gör upp ett litet hål i allt emballage, bestående av filtar, papper och cellofan, och snart blottas en liten cirkelformad del av nallen; det blänker från det rostfria materialet. Men mer får vi inte se. Avtäckningen av ”Reflexion on the presence of time” blir på Kulturnatten i samband med att Norrköpings konstmuseum firar 70-årsjubileum. Maria berättar om skulpturerna:
– De står och balanserar på sina huvuden med ofrivilliga grimaser och reflekterar över livets gång och hur vi är mot varandra.
Nallarna, som med sina fundament av svensk granit når upp mot tre meter, kommer att stå i en formation av en diameter på åtta meter, på Kristinaskolans gård. En väl vald plats, på flera sätt, visar det sig.
– Det är mycket träd. Så det är grönt på sommaren och svart grafiskt på vintern, säger konstnären.
Donatorerna Thomas och Catharina Berman, som gjort konstverket möjligt, visar sig även ha en speciell relation till platsen:
– Dels trodde vi att skulpturen skulle passa in i parken, dels är det nära till vår familjs gamla bolag Sterns på Drottninggatan, förklarar Thomas.
Det visar sig att paret har ännu mer gemensamt med Maria Miesenberger; såväl Thomas som Marias familjer har invandrat till Sverige, hans från Polen, hennes från Österrike.
– Min morfar kom hit 1910. Han var luspank och lyckades bygga upp det här företaget och anställa över 200 personer. Det är inte helt lätt att komma till ett nytt land, med ny kultur. Man måste kämpa, säger Thomas.
Det har paret Berman gjort, för att göra skulpturen verklig. De riktar ett stort tack till Helena Persson, chef på Norrköpings Konstmuseum, som varit med under processen att hitta en lämplig plats och allt annat som krävs för att få till stånd en skulptur av detta slag.
– Hon är väldigt kunnig och har en stor drivkraft och entusiasm! säger Catharina Berman.