I dagarna upptäcktes en jobbannons på webbtjänsten Linkedin från Sveriges största aktör när det kommer till privatägd skolverksamhet, Academedia, där man efterlyste personal till sina för- och grundskolor. Uppdraget var att ”bearbeta” vårdnadshavare, från och med beskedet att man väntar barn fram till tidpunkten då barnet ska börja på gymnasiet. Reaktionerna var inte nådiga och Academedia valde att skyndsamt plocka ner annonsen och hävda att det hela var ett fall av dålig formuleringskonst. Företagets presschef Anders Porelius sa iDagens Nyheter att: ”Det var faktiskt vi själva som upptäckte att det här ser inte bra ut, precis i samband med att man började uppmärksamma den på sociala medier”. Tänka sig vilket sammanträffande!

När jag var gravid med min dotter monterade jag tämligen omgående reglar på alla skåpluckor. Hon var inte ens född men ändå fanns ett behov hos mig att göra allt så tryggt och säkert som möjligt för mitt barn. Jag kunde kanske ha översett med annonsens alla modeord som ”potentiella touchpoints” eller ”optimera innehållet”, kanske hade jag köpt att mitt föräldraskap sågs som en ”kundresa” med tillhörande ”marknadsmaterial”. För alla föräldrar vill ha det bästa till sitt barn.

Även om Academedia dragit in lite mindre pengar än väntat handlar det enligt Svenska Dagbladet tidigare i höst om ett resultat efter skatt på 148 miljoner kronor. Men företaget som ger ”garantier när det gäller utbildning, kvalitet, öppenhet och trygghet” är ingen succé på alla plan. Skolinspektionen ligger på och pressar företaget och hotar med sju miljoner kronor i böter på grund av brister i verksamheten, nu senast på Praktiska gymnasiet. Men låt oss vara ärliga, ingen av ägarna på Academedia sover väl oroligt om natten för det.

Artikelbild

| Linda Bönström, krönikör.

Academedia är rena essensen av vad vi som motsätter oss privatisering i för- och grundskoleverksamhet upplever. Bearbetningen företaget talar om handlar om inget mindre än ett bearbetande av det bildningsideal som vittrar sönder gällande den svenska skolan. Föräldrarna och framför allt barnen förväntas tillhöra olika kundgrupper. Finns det olika kundgrupper så finns det också per automatik olika klassgrupper. För någonstans vacklar det. Academedia är en jätteaktör som bekänt färg: annonsen var ingen ”felformulering” utan en brutal inblick i verksamheten. Den avslöjar exakt vad vi får. Och visar i blixtbelysning hur vi betraktas.

Jag upplever som förälder att min åsikt är bortglömd i politiken. Men i mitt arbete som gymnasielärare är det inget jag känner, nej, för här vet jag hur få politiker som genuint vill ha med våra åsikter att göra. De vill helst inte se oss av den obekväma anledningen att majoriteten av oss yrkesverksamma varnar för utslagning av barn och unga och riskerna med det urholkade kvalitetsarbetet. Och jag är så innerligt trött och genomförbannad på nonchalansen att jag bara vill luta mig tillbaka och låta företagen strömma in, för all del, låt oss ta den svåra vägen och se vad som kommer att hända.

Missförstå mig rätt, det finns säkerligen privata skolaktörer som gör ett utmärkt jobb precis som det finns kommunala skolor som verkligen är bottennapp. Men vi måste lyfta blicken och se att utbildningssystemet faktiskt är en extremt ideologisk fråga – kanske till och med den mest grundläggande av dem alla. Det första man får höra på lärarutbildningen är hur vi i kommer att bli väktare av demokratiska värden och försvarare av en jämlik värdegrund. Inte hur vi ska bearbeta våra kunder under deras barns skoltid. Problemet är att vi är så rädda att våra egna barn ska hamna utanför samhället att vi vill sätta reglar på allt som kan vara farligt, men kanske gör vi det helt i onödan. Vi behöver ingen marknadskoordinator utan helt enkelt tillgång till fler lärare i den kommunala verksamheten och riktade ekonomiska insatser.

Företag som Academedia, vars slogan är ”Vi är med och bygger ett bättre samhälle”, är framgångsrika av två anledningar. För det första lever de på föräldrars känslor, att vilja ge sitt barn det bästa. För det andra frodas de i ett samhälle som saknar en klar ideologisk kompass. Alla skolor behöver inte vara lika, men de ska vara likvärdiga som Skollagen säger. Spridningen och kvaliteten av grundläggande utbildning får aldrig förloras till spekulativa företag där pengar är ledstjärnan.