Pirjo Martinsson som är vice ordförande och sekreterare är en av medlemmarna som håller koll på allt från kaffekokning till vaktlistor.
- Det är jättemycket som ska fungera, men vi är många som hjälps åt så det går bra, säger hon.
Stridsviljan är stor och alla är ense om att facket måste stå på sig och inte vika ner sig.
- Vi tycker inte att det är konstigt att vi vill ha en reallöneökning, enligt Riksbanken är inflationen två procent och vi vill ha mer än så för att öka vår köpkraft, säger Pontus Georgsson, ordförande för Pappers avd 54.
LAS är viktigast
Men det är inte lönerna som är det absolut viktigaste utan det handlar om att man inte vill att arbetsgivaren ska kunna säga upp folk för att sedan ta in bemanningsföretag.
- Jag jobbar som svarvare på centralverkstaden och när jag började 2003 var vi fem personer med de arbetsuppgifterna, nu är vi två plus en inhyrd. Den tjänsten ska egentligen utlysas men det görs inte. Istället får vi slita ihjäl oss när vi ska sköta fem personers jobb på två, säger Pernilla Lindroth som står strejkvakt utanför en av fabrikens portar.
Pernilla står vakt tillsammans med Rose-Marie Eklund, de har just börjat sitt tvåtimmarspass. Än får lastbilar med timmer och flis köra in och lasta av, men de får inte ta med sig något ut från fabriken. Från och med lördag slutar passerkorten att fungera och alla anställda måste gå via Strömporten och släppas in av vakt.
Eftersom det än så länge bara är dagpersonal som strejkar är Pernilla och Rose-Marie helglediga som vanlig. På måndag kan strejken vara över, något som alla verkar hoppas men få tro på.
- Vi tycker absolut att det är rätt att strejka för Pappers ska ha ett eget avtal för sina medlemmar och vi vill inte att de ska använda bemanningsföretag istället för att följa LAS-listorna där det finns folk med återanställningsförtur, säger Pernilla och Rose-Marie.
Starkt stöd
Pontus Georgssons telefon ringer ständigt.
- Det var från Iggesund där är det också full uppslutning, säger han innan det ringer igen.
Det är inte bara bland medlemmarna som kampviljan är stor, man har stöd bland de boende i Skärblacka också.
- Det är många som säger att vi ska stå på oss och inte vika ner oss och att stå upp för att få ett eget avtal är precis vad vi ska göra, säger Pontus Georgsson.