"Min storslagna död" är den andra delen i serien om tolvåriga Sigge som flyttar från Stockholm till Skärblacka. Den första delen "Mitt storslagna liv" blev Augustnominerad, en i raden av utmärkelser som Jenny Jägerfeld fått under sin karriär. Hon debuterade 2006 med "Hål i huvudet" och vann Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2010 för "Här ligger jag och blöder".
"Min storslagna död" handlar mycket om Sigges vilja att bli populär, efter att ha varit mobbad på den skola han gick på i Stockholm.
– Temat handlar mycket om vad man är beredd att göra för att passa in, och hur mycket det är rimligt att förändra sig. Vi försöker alla passa in vid olika tillfällen. Men frågan är: Var går gränsen? När kommer jag för långt bort från den jag är? säger Jenny.
Precis om den första delen i serien utspelar sig handlingen i Skärblacka och det hus där Jenny vuxit upp. I boken har det förvandlats till ett 50-talshotell. Miljön är viktig för Jenny och hon vill att den ska stämma överens med verkligheten.
– Jag vet hur det ser ut med vägen upp till Kullerstad kyrka, jag vet hur det ser ut i centrum med biblioteket och hembageriet. När jag inte minns exakt har jag bett min pappa, som bor kvar där, att gå runt och fota av miljöer. Jag gillar att det är korrekt.
– Om man skriver fantasy eller om en icke namngiven plats kan man göra vad som helst, men jag gillar att de som känner igen sig kan se att detaljerna stämmer.
Jenny har också skrivit romaner för vuxna med det är för sina barnböcker hon fått mest uppmärksamhet.
– Barnböckerna är de som gått bäst och blivit mest översatta till andra språk.
Hur står sig barnboken i konkurrens med sociala medier och tv-spel idag?
– Man har sett att läsningen gått ner i vissa grupper, men även upp vissa grupper. Det är också allt fler som lyssnar på ljudböcker, även barn. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det är klart att det är hård konkurrens. Det man kan göra med sin mobil är så omedelbart belönande. Det krävs lite mer att sätta sig ner och läsa en bok. Å andra sida tror jag vinsten är ganska stor, det händer något med ens hjärna när man försöker sätta sig in i någon annan människa. Man kan förstå sig själv, eller någon annan bättre, eller kanske utveckla empati med någon.