Det var fullsmockat i Hemerycksalen i Louis De Geer när Bodil Jönsson gav sin syn på att bli gammal. Hon tycker att ordet "gammal" inte borde ha en negativ klang, för liksom träd har sina årsringar har människor alla sina åldrar inom sig, från 15-åringen till 30-åringen och så vidare, som ryska dockor, lager på lager.
Bodil Jönsson, känd från "Fråga Lund" och flera böcker, som "Tio tankar om tid" och "Guld", pensionerade sig vid 67 och började då fundera på vad det skulle innebära.
Att vara pensionär är något helt annat i dag än för tidigare generationer, slog hon fast. Man ser bättre, hör bättre, tack vare gråstarroperationer och bra hörapparater, och det är en annan tid med en helt annan teknisk omgivning.
– Vi kommer att ha en annan ålderdom.
Hur en pensionär ska vara i dag har man då inte någon riktig modell för.
Bodil Jönsson uppmanar alla att leva livet, hela livet, att inte vid 70 anpassa sig till hur man ska leva när man är 90, och berättade en uppmuntrande historia om hur en kvinna i en tidigare publik börjat vifta för att sedan säga: "Jag är 94 och jag köpte en ny soffa i förra veckan".
Jönsson berättade också att hjärnan får nya celler långt upp i ålder, och att även om hjärnan förändras så att man får svårare med detaljer, som namn, eller nya bankkoder, så blir man bättre på att se sammanhang, och får bättre kontakt mellan kunskap och känslor, så man till exempel får svårare att se barn och djur fara illa.
Bodil Jönsson avslutade med ett Jan Stenmark-citat, en konversation mellan två män: "En dag ska vi alla dö". "Jamen, alla andra dagar ska vi det inte."