Gunilla Andersson har drivit pensionatet sen 1975. De senaste åren har det blivit svårare och svårare att få tag i säsongspersonal men i år är första gången som hon inte kan ha öppet på grund av personalbrist. Som ensam arbetande kan hon i princip bara erbjuda rum och frukost.
– Det känns förjäkligt rent ut sagt. Folk ringer nästan varje dag och vill komma hit och äta. De tycker det är tråkigt när jag säger att det inte är öppet.
Gunilla skulle behöva anställa minst två serveringspersonal, plus någon som sköter städning och någon som sköter trädgård och båtuthyrning. Efter att hon annonserat i en tidning hörde tre personer av sig, varav ingen hade rätt kvalifikationer. Gunilla tror att läget och förbindelserna är orsaken till att det är så svårt att hitta sommarjobbare.
– Det är inte så populärt att vara på landet längre. Sen är det så dåliga bussförbindelser så det krävs att de har egen bil, det gör det jättesvårt.
Två ungdomar har hon hittat men som inte kan börja jobba förrän senare i sommar.
– Förhoppningen är att kunna öppna för luncher igen den 11 juli.
Även Skärgårdsbyn Mon har upplevt att det varit svårare än vanligt att rekrytera i år.
– Det är inte lika många som sökt i år som vi är vana vid. Jag tror att det påverkar att busslinjerna dragits in. Ingen vet hur det fungerar med kompletteringstrafiken och det skrämmer en del, säger Petra Persdotter Johansson, som äger och driver Skärgårdsbyn.
Sent om sider har de ändå lyckats få ihop den skara på 20 säsongsarbetare som de behöver.