I skolan hade klassen diskuterat könsroller.
- Vi pratade om att man skulle få klä sig som man ville. Så då sa jag att jag skulle komma i kjol dagen därpå. Jag gick runt i kjolen och citerade Einstein "det är beklämmande att leva i en tid då det är lättare att spränga en atom än en fördom".
Sin karriär började han som tolvåring. Då skrev han en opera om mordet på Gustav III efter att ha sett kungens maskeraddräkt på Livrustkammaren i Stockholm.
- Sedan satte jag upp operan. Det var naturligtvis ett tokprojekt med jag fick med mig min musiklärarinna, som såg som sin uppgift att uppmuntra eleverna.
Richard skrev all text och musik själv.
- Jag lånade friskt kan man säga. Och givetvis spelade jag kungen själv. Något annat hade varit otänkbart.
Som elevkårsordförande tyckte Richard att en av skolans elever som sjöng vackert skulle sjunga Gråt inte för mig Argentina på skolavslutningen i kyrkan.
- Men prästen sa nej. Han tyckte väl inte att man skulle sjunga om en fascisthustru i kyrkan.
Så då satte Richard upp musikalen istället. Han var fjorton år.
- Killen som skulle göra Che Guevaras roll blev tråkad för att han skulle sjunga och hoppade av. Jag fick sjunga själv istället.
Det krävs onekligen ett bra självförtroende för att sätta upp en hel musikal vid fjorton års ålder.
- Jag hade gott självförtroende. Och när jag inte hade det spelade jag att jag hade det. Det lärde jag mig tidigt. Jag började ett år tidigare i skolan och var alltid minst i klassen. Det gjorde mig nog också ganskarapp i käften. Jag har fortfarande kvar det där och många kan nog uppfatta mig som ganska kaxig. Men det är ett pansar jag tar på mig. Under kan jag vara jättenervös.

<b>Som en saga</b>
Richards väg till de stora scenerna låter som en saga. Han startade en teatergrupp och fortsatte att sätta upp musikaler i Tranås. Ryktet spred sig och en dag ringde Per Ragnar från TV och ville ha med Richard i sitt Go´morron-program.
- Upplägget var att jag skulle vara med i egenskap av lokal kuf och prata. Tjejen jag hade som primadonna skulle sjunga.
Men primadonnan blev nervös och Richard fick hoppa in och sjunga. Utan några som helst förberedelser. Karin Falck såg Richard sjunga och ville ha med honom i ett underhållningsprogram hon gjorde. Det programmet såg Vicky van der Lancken. Och plötsligt hade Richard en egen krogshow på Bacchi Vapen. Och för den krogshowen fick han DN:s kritikerpris som bästa entertainer.
- Själv hade jag nog mest den gnagande känslan av "hur fan gick det här till?".
Efter den succén var Richard placerad i facket "krogshoware".
- Jag sprang hos olika teaterchefer, men det blev aldrig något. Så då tänkte jag att "då får jag väl sätta upp något själv".
Richard hittade en pjäs som inte varit spelad på 25 år.
- Det fanns en anledning till det visade det sig.
Ulla Sallert regisserade och pjäsen blev väl mottagen av kritikerna. Men publiken hittade inte dit.
- Vi hade otur, eftersom vi hade premiär dagarna efter mordet på Olof Palme. Egentligen ville jag lägga ner hela föreställningen då, men blev övertalad att fortsätta.
Projektet slutade med personlig konkurs för Richard. En konkurs som fortfarande förföljer honom.
- När jag är på gott humör brukar jag kalla det mitt studielån. Men det förde ändå med sig något positivt. För regissören som satt upp pjäsen 25 år tidigare blev nyfiken på hur någon kunde sätta upp den igen och kom och tittade på föreställningen. Han skulle precis sätta upp "Stoppa världen" och jag blev erbjuden huvudrollen.

<b>Regisserade Järegård</b>
Richard hoppade av gymnasiet när han fick sin krogshow i Stockholm.
- Jag har ju inga skolor och lider därför av bildningskomplex. Men det har också varit bra för det har gjort att jag aldrig spottat på några jobb.
Efter huvudrollen i Stoppa världen, stod Richard i kören på China.
- Och jag har gjort småroller i radion. Har man aldrig gjort radioteater förr, så är det klart att man får börja göra små grejor. Det är jättebra. Jag har till och med sålt korv på Arbis. Men jag brukar säga att jag tagit sånglektioner av Ulla Sallert och teaterlektioner för Göran Stangertz och Jarl Kulle. För jag har ju lärt mig och tagit intryck av alla jag fått förmånen att jobba med. Jag har till och med fått regissera Ernst-Hugo Järegård.
Sitt stora genombrott fick Richard som konferencieren i Cabaret på Oscars.
- Vi hade turen att ha premiär i januari när det är rejäl nyhetstorka, så tidningarna hade inget annat att skriva om.
Richard tonar hela tiden ner sin egen betydelse och gör överhuvudtaget ett mycket ödmjukt intryck. Han har helt klart distans till sin egen person.
- Inför vår herre är vi alla smålänningar. När jag står inför Sankte Per spelar det ju ingen roll om jag har med mig en bunt recensioner.
När Richard var stjärna i Frankfurt hade han stor loge med flera rum och egen privatchaufför.
- Gillar man sådana grejor är det ju trevligt. Men när man står på scenen är det samma grej antingen det är i Frankfurt, Stockholm, Norrköping eller Tranås.

<b>Föräldrarna dog</b>
När Richard nu står på scenen i Norrköping som Mackie Kniven i Tolvskillingsoperan är det efter ett nästan årslångt uppehåll. Han miste båda sina föräldrar under loppet av tre månader.
Richards pappa dog samma dag som Richard hade premiär på Maskeraden på Löfstad slott. Där spelade han återigen Gustav III.
- Men lite mer nyanserat den här gången hoppas jag. Jag fick dödsbudet på premiärfesten.
Richard fortsatte jobba trots pappans död.
- Sedan dog mamma den 25:e januari, på min födelsedag. Jag vet att jag tänkte "kan det bli värre?". Och där gick jag in väggen på riktigt.
Richard tog ledigt från teatern.
- Jag har tillåtit mig själv att sörja ordentligt. Tidigare hade jag kämpat emot. Man ska ju klara av sitt liv och ta alla motgångar, skaka dem av sig, gå vidare och sedan sälla sig till gruppen duktiga människor som nu lärt sig någonting. Nu börjar den värsta sorgen lägga sig och det dyker upp positiva minnen. Och en stark känsla av tacksamhet för det stöd både jag och mina bröder fått.
Richard har jobbat på Östgötateatern i Norrköping förr. 1995 gjorde han Spindelkvinnans kyss. Den här gången är han kontrakterad för tre år.
- Jag trivs bra i Norrköping. Det är en stad som passar mig, som kommer från Tranås och har bott i Stockholm och andra stora städer, perfekt. Jag är en hybrid av storstadsmänniska och småstadsmänniska.
Richard har gjort många stora roller både i Sverige och utomlands. Och alltid har recensionerna varit bra.
- Förutom i Falukuriren. Recensenten där hatar mig. Han sågade mig fullständigt i både Stoppa världen och Cabaret. Jag minns fortfarande hur recensionen av Stoppa världen började. "Inramningen är fantastisk. Magin bryts så fort Richard Carlsohn öppnar munnen. Hur har han mage att imitera Jan Malmsjö. Det sägs att han har talang. Jag kunde ingen hitta".
Richard berättar om den gången Jan Malmsjö skulle komma och titta på Stoppa världen.
- Jag var så nervös. Det var ju hans paradroll, den han slog igenom med. För att peppa mig beställde jag in alla recensioner. Jag hade ju fått ganska mycket lovord. Men när recensionerna kom in låg Falukuriren överst.