Det var natten till den fjärde juli som bröderna Martin och Robert Togan väcktes av samtalet att det brann på deras kafé. Snart stod det klart att någon kastat in gatstenar genom en ruta, samt något brännbart. Hela lokalen blev sot- och vattenskadad efter händelsen. Sedan dess har en polisutredning om mordbrand pågått, men ännu finns ingen misstänkt.
Under sex veckor, mitt i högsommaren, fick bröderna stänga igen sitt café. Sedan smygöppnade man igen, "det var lite som en byggarbetsplats, men folk var förstående", som Robert säger, med provisoriska bord och stolar. För ungefär en månad sedan var alla nya möbler på plats och sedan dess har man kört på. Så gott det går, mitt i en coronapandemi.
– Det är klart, det påverkar ju alla och vi har respekt för att folk är försiktiga. Men vi följer restriktionerna och vi har satt kryss på borden, har handsprit överallt, och ser till att alla håller avstånd, säger Robert och fortsätter:
– Man får hjälpas åt, tillsammans. Vi lider med alla kollegor i branschen och hoppas att staten ser jobbet småföretagen gör och satsar mer på oss.
Han ser att gästerna letat sig tillbaka. Att han och brorsan skapat en mötesplats på stan som betyder mycket för många. Det är tack vare dem som de orkat komma tillbaka efter branden.
– All stöttning vi fått gör att vi orkar. Annars hade det aldrig gått.
Det är nu fyra månader sedan det inträffade. Och även om den värsta choken lagt sig, även om den värsta sorgen och ilskan lämnats bakom, funderar Robert ofta på den stora frågan: Varför?
– Det är klart det gjorde ont i början, att någon ville göra något så ont mot vår verksamhet. Det är klart att det kommer dagar man undrar över varför och vem, säger han.
Samtidigt försöker de blicka framåt, och då är gästerna viktiga.
– Man blir starkare av att folk hittar hit.
Efter corona, som bröderna hoppas blir snart, blir allt förhoppningsvis som vanligt igen.
– Då blir vi ännu starkare. Till dess hoppas vi att Norrköpingsborna vill gynna oss småföretag, genom att komma hit, eller ringa in sin beställning, och hämta i dörren om man inte vill komma in. Eller köpa presentkort.
Hur rädd är du själv att smittas?
– Det är klart att man är rädd. Men vi spritar oss ofta och håller avstånd. Men visst, vi jobbar i en offentlig miljö så man vet aldrig. Jag har en stor respekt, det är trots allt en pandemi, säger Robert Togan.