På Berggården i Rejmyre bor sju dementa i permanent boende och för tillfället sex i korttidsboendet. Enhetschef Maud Petersson säger att hon inte blev förvånad när avslöjanden kom om låsta dörrar och otillräckligt med nattpersonal på demensboendet i Piteå.
- Tar man bort pengar från vården måste det märkas någonstans. Personalkostnaderna står för 80-85 procent av budgeten, så det är klart att det märks, säger hon.
Hon ser en tydlig skillnad i personaltäthet från 1980-talet och framåt - likaså med kraven på vården. Något som inte går hand i hand.
- Då fanns långvården och senare sjukhem. I dag ställer vi allt högre krav på vården, något som kommer att krocka med alla neddragningar. Det här är den sista "tysta" generationen, 40- och 50-talisterna kommer inte nöja sig med det här, säger hon.
Fler personal
Från och med i höstas är personalstyrkan utökad från två till tre personal nattetid, något som skedde i samband med att korttidsboendet öppnade.
- Nu tycker jag att vi har tillräckligt med personal så att det täcker våra behov. Men visst, det är ju alltid en avvägningsfråga om man har tillräckligt med personal. Men jag tycker vi uppfyller kraven nu, säger Maud Petersson.
Hon berättar att dörren in till avdelningen sällan är låst, att det fungerar mycket bättre om den är öppen. Men ibland, när personalen anser att det är bäst så, är den stängd och låst.
- Om någon är orolig eller så brukar vi stänga dörren när vi till exempel lägger andra. Men vi finns alltid här och när vi kommer ut ur rummen öppnar vi dörren igen, berättar vårdbiträdet Britt-Inger Karlsson.
Stängt = bemannat
Maud Petersson vill vara extra tydlig och betona att dörren inte stängs för att låsa in någon. Snarare låsa om.
- Vissa är oroliga och då kan det vara viktigt att låsa om dem. Men, vi måste alltid öppna om någon vill och därför måste det finnas personal som är där, säger hon.
- Avdelningen är alltid bemannad när dörren är stängd, fortsätter hon.