– Vi har infört något vi kallar för spontanidrott två gånger i veckan, berättar idrottsläraren Ari Heikki. Och båda gångerna är det efter ordinarie skoltidens slut.
– Då är alla elever, från sexåringar i förskoleklassen till årskurs 6-elever, välkomna hit och använda gymnastiksalens möjligheter på alla sätt som de vill.
Vems idé var det att införa spontanidrott?
– Det var min idé. Jag har tidigare jobbat på Grosvadsskolan och när jag började på Rejmyre skola i mars, gick jag in till rektorn och undrade om vi skulle börja med spontanidrott, för att få eleverna att röra på sig efter skolan. Rektorn var med på idén och sedan har vi kört spontanidrotten två gånger i veckan.
Vad är tanken med spontanidrotten?
– Det är helt enkelt att få barnen att röra på sig mer och inte riskera att de går direkt hem och sätter sig framför paddan eller datorn. Här inne i gympasalen får de verkligen möjlighet att röra på hela kroppen och man kan inte låta bli att se vilken glädje det är härinne. Och socialt sett känns det positivt att unga och äldre elever kan samsas härinne och dela på utrymmet och redskapen.
Men det är aningen trångt i den lilla gympasal som Rejmyre skola förfogar över?
– Ja, men barnen klarar det ganska bra och samsas på ett mycket fint sätt. Men nu när det blir lite varmare ska vi även börja med spontanidrott utomhus och då får eleverna välja på att vara här inne i gympasalen eller gå ut och spela fotboll eller något annat. Det viktiga är att de känner att de får göra precis vad de vill inom idrottens gränser.
Har det varit många elever som dykt upp?
– Oerhört många, säger Ari Heikki. Vi har haft spontanidrotten åtta gånger hittills och det brukar komma cirka 30 elever varje gång och som mest har vi varit 42 elever.
Vad är det mest populära bland eleverna?
– Det är nog att klättra och gunga i de långa repen från taket, men många tycker också om att leka i ringarna och i ena delen av gympasalen har vi gränsat av en liten plan för inomhusfotboll.
Men de får inte spontanidrotta utan viss tillsyn?
– Nej, jag är alltid med och ofta elevcoachen Roberto Lopez och det är vi för att ha uppsikt över att alla sköter sig bra. Dessutom händer det att någon slår sig lite grann, vilket det alltid finns risk för i en gympasal med alla olika redskap och då är det givetvis bra att vi finns på plats, fastslår Ari Heikki.