Ann i Rejmyre älskar att glädja

Är du en av dem som ätit hyttsillen på Glasets dag i Rejmyre de senaste åren? Då vet du att du inte är ensam. Kön fram till Ann Karlssons egenkomponerade sillrätt brukar ringla sig lång genom glasbruket. Gammal som ung vill smaka och lika genuint som Ann lagar till sillen tar hon sig an det mesta här i livet. Kanske är det därför hon nu nominerats till titeln Årets Finspångare?

- Ja, det har nog blivit en...livsstil, säger Ann när hon funderat ett litet tag. Rejmyre och hantverksbyn har blivit mitt skötebarn. Jag vill att alla ska må bra och trivas!

Ann berättar om allt hon varit med och gjort för bygden. Och det är en hel del. Under samtalet kommer hon gång på gång på saker som hon glömt berätta, om hur hon varit klassmamma under flera år som de fyra barnen gick i skolan, hur hon jobbat med olika projekt i skolan och lärt barnen laga mat och hur hon, efter att ha rest med på sonens bortamatcher i fotboll, insåg att det på alla ställen gick att köpa kaffe förutom på Rejavallen. Sådant går ju bara inte!

- Det måste ha varit på mitten av 70-talet. Jag startade damsektionen och började sälja kaffe på matcherna. Alla pengar gick till ungdomssektionen och de blev så glada, minns hon.

Hon säljer fortfarande kaffe och korv när det är dags för match. Och det här speglar nog hela Anns liv: att hjälpa till, att må bra och att få andra att må bra.

- Jag har nog fått det av mamma. Hon styrde och ställde jämt och såg till att alla mådde bra, säger hon.

Sedan nästan 20 år driver hon sin köksbod och sitt café i hantverksbyn. När hon startade fanns inte så mycket mer än just boden och glasbruket där, men med Anns initiativförmåga har hantverksbyn utvecklas och i dag är det runt tio näringsidkare som levandegör byn.

- Jag såg framför mig hur vi hade ett stort hus, där besökarna gick in i ena endan och ut ur den andra och fått se många olika saker. Jag föreslog det för Benny Fihn, som ägde glasbruket på den tiden. Han tog upp det med dåvarande landshövdingen Björn Eriksson som var väldigt engagerad i Rejmyre. Sedan blev det mer och mer! säger hon.

Under intervjun kommer några av de fyra barnen och sju barnbarnen in till Ann i caféet, kramar om henne och hälsar glatt. De flesta i den stora familjen älskar att sjunga det blir många uppträdanden i kyrkan. Så mycket fritid får man knappast om man är så engagerad som Ann och hon tackar sin make Roland för mycket.

- Tack vare att han är som han är så funkar allt. Han accepterar att jag jobbar med det här och hjälper mig med inköpen och tar hand om vår lilla hund. Hade jag inte haft honom hade det aldrig funkat, säger hon.

Rejmyre har alltid legat Ann varmt om hjärtat och hon har bott här i hela sitt liv så när som på sju år då hon och Roland bodde i Linköping och Norrköping. 1974 flyttade de tillbaka och sedan dess har de haft samma adress. Under åren har hon hankat sig fram på att sy lampskärmar till Armaturfabriken och varit punktsvetsare på dito, varit kassabiträde på Konsum, jobbat i skolan, jobbat på glasbruket och de senaste 20 åren alltså varit sin egen. En hel del ideella engagemang inom kyrkan, Folkets Hus och rumsuthyrning kan också läggas till cv:t. Har hon några mer planer för Rejmyre, kan man ju undra?

- Det skulle vara en camping, eller i alla fall en uppställningsplats för husvagnar. Och en lekplats för de yngsta!