– Självklart är det en enorm ära att få den här utmärkelsen. Jag är otroligt stolt men jag vill också betona att jag får en utmärkelse för att jag gör mitt jobb och det kanske är mer intressant att fundera på varför det är på det viset? Det är min skyldighet att lyfta frågan när folk i en utsatt situation inte får det stöd eller skydd de enligt lag har rätt till.
Kom det här som en stor överraskning?
– Ja, det är klart att det gjorde. Det är andra året som utmärkelsen delas ut och man tänker att det finns så många fantastiskt duktiga personer. Den här utmärkelsen är ju inte bara min utmärkelse utan jag verkar i ett team som är otroligt kompetent. Vi har ett gemensamt mål och vi har högt till tak. Det är viktigt att ha perspektiv på de här svåra frågorna men det finns en prestigelöshet så när man navigerar fel så får man höra det av en kollega och så försöker vi ändra kursen så att vi alltid sätter de utsatta i fokus.
Kan en sådan här utmärkelse hjälpa till att sätta ljus på ämnet?
– Ja och jag känner också att jag skulle vilja ge en utmärkelse till alla de myndighetspersoner som inte har det stödet som jag har, men som ändå kämpar och sliter och försöker få till rätt bedömningar. Det som jag tror är det allra viktigaste att komma ihåg är det enorma mörkertal som är kopplat till våld inom familjer. Där har man från myndigheters sida ett jätteansvar att tydligt signalera till barn och unga att hjälp finns att få. Jag hoppas att vi en gång för alla inser att hedersrelaterat våld och förtryck är ett svenskt problem numera. Det är våra barn, det sker i vårt land och det är vårt ansvar att se till att det här inte får hända.