Efter utställningen I döda konstnärers sällskap, på samma Galleri Kronan, uppmärksammades ett stort efterlämnat material av konstnären Carl Delden. Ett mycket gott skäl för en egen minnesutställning tänkte föreningen Kifin och samarbetade i det med konstnärens dotter Maria.
Utställningen kompletterar bilden av konstnären och pedagogen Delden. Här finns de målningar som många känner igen: de gråmjuka, gyllene naturbilderna, softade skymningar, vass, kanske kan det vara en eka i vassen, ett hus bakom, någonstans. Det är ljuvt och lågmält, ödmjukheten märks i varje bild, hans förhållande till konsten, det prövande, det milda påståendet. På gränsen till att upplösas i det abstrakta.
Och så någonting helt annat, några bilder som berättar en annan historia, dem om den unge mannen som måste tjäna pengar, försörja sig och kanske familjen, ett jobb för brödet. Ett par bilder från tiden som reklamtecknare, de skulle han säkert inte ha visat själv, men så var det i alla händelser under en tid då han fick uppdrag för förlaget Åhlén & Åkerlund.
På Konstmuseet visades 1991 hans oljemåleri, det lyriska.
Nu ser vi också några teckningar, av dottern, av landskap.
Carl Delden föddes 1906 i Söderköping som ett av sex barn. I stan fanns Albert Sjöström som gav Carl lektioner, tillsammans med Birger Strååt. Carl flyttade till Stockholm, gick på konstkurser, reste, bildade familj. Och återvände så småningom till Östergötland då för att välja Norrköping. Här arbetade han som konstnär, och var lärare för många elever på sin konstskola i Drags. 1997 avled han.
Det är gott att än en gång få se hans målningar som känns så kärleksfulla, de ger en känsla av att konstnären vill närma sig naturen så som det bara kan vara möjligt. Det sker även om - eller just därför - att motiven oftast bara anas. I färgen påminner han i sina sena målningar om GA Fahle som också tonade ner kulören och blev än mer återhållsam.
Carl Delden var en riktigt skicklig målare som fortfarande skänker tröst och njutning.