Partiledaren Jan Björklund har avgått, EU-parlamentarikern och toppkandidaten Cecilia Wikström petades från EU-valslistan och opinionssiffrorna har varit vikande.
Liberalerna har en tuff tid bakom sig.
Så tuff att partiet riskerar att hamna under fyraprocentsspärren och tvingas lämna Europarlamentet i maj.
I den senaste Sifo-undersökningen i mars låg Liberalerna på exakt 4,0 procent.
Said Abdu som är andranamn på Liberalernas EU-valslista, tror dock att läget kommer förändras när de får komma igång med valrörelsen och prata sakpolitiska frågor.
– Vi har ett av de mer omfattande programmen och vi vill prata så mycket sakpolitik som möjligt. Det ska vi försöka göra den närmsta tiden och då kanske vi kan få med oss opinionen. Vi har vår värsta kris bakom oss, så tror jag bara att det kan gå uppåt. Liberala krafter slår alltid bäst ur underläge. När vi har utmaningar så växer vi, säger 33-åringen som i veckan gästade Östsvenska Handelskammaren i Norrköping.
Han poängterar att Liberalerna ofta går starkare i valet till Europaparlamentet än i det nationella valet och menar att det snarare handlar om de ska få ett eller två mandat än inget alls.
– Det krävs 6,8 procent för det andra mandatet. Jag hoppas att vi ska klara det.
Said kom till Sverige som liten med sin familj efter att flytt ett krigshärjat Eritrea. Han är uppvuxen i Vänersborg och bor i Trollhättan. Han har en examen i civilekonomi och har drivit flera företag. Han har tidigare suttit i riksdagen och varit Liberalernas talesperson i närings- och arbetsmarknadsfrågor och känner sig nu redo för att representera partiet i EU.
– Jag vill vara med och påverka och ju tidigare man är med i processen desto större avtryck kan man göra.
Vilka frågor vill du framför allt driva om du kommer dit?
– Det är tre frågor som är viktiga för mig och Liberalerna som vi pratar om i den här valrörelsen. Det är demokratins fortlevnad och mänskliga rättigheter som är under press och utmaning från många håll, både utrikes och inrikes. Sedan är det miljö och klimatfrågan. Omställningen där är akut. Sedan är det morgondagens välstånd. Hur ska EU förhålla sig till de stora ekonomierna, Kina och USA? Och hur ska vi som liten, öppen ekonomi i Europas utkant förhållas oss till unionen, till Brexit och alla de sakerna.