En helt vanlig familj - och ändå inte
Nioårige Tims tisdagseftermiddag är fullspäckad. Först miniorerna och sedan fotbollsträning. Fyraåriga Filippa ska till badhuset i stan. Pappa Kristofer skjutsar och mamma Linda sticker åt sitt håll. Hon ska föreläsa i Linköping. Familjen Lindvall kämpar med sitt vardagsliv mer än de allra flesta. En olycka förändrade familjens liv för alltid.
Sju åtta olika assistenter delar familjens liv. Även hustrun Linda jobbar som assistent för Kristofer två dagar i veckan. I dag ska Peter Carlsson följa med Filippa och Kristofer till plask och lek i badhuset.
Foto: Kjellberg Anita
- Men det som är mest psykiskt påfrestande är att vi inte är fyra i familjen längre utan fem. Vi har öppnat vårt hem för sju-åtta olika assistenter, som delar vårt liv berättar Linda. Under intervjun sker ett assistentbyte. Cordelia avslutar sitt pass och Peter tar vid. Familjen har haft svårt att hitta assistenter som funkar med familjen. Assistenten har också ett svårt arbete, att finnas tillgänglig men samtidigt inte ta överhand utan vara följsam och inväntande. - Vi har också upplevt att flera av assistenterna har blivit för mycket av lekkamrater med våra barn. Speciellt jobbigt tyckte jag det var när Filippa var bebis. Många av assistenterna ville gärna gå omkring och bära på henne. Då blev jag svartsjuk, erkänner Linda. Saknar spontaniteten
Både hon och Kristofer saknar de spontana inslagen i familjens liv. De kan inte bara få ett infall och sticka iväg till Stockholm. Varje aktivitet måste planeras noga och schemaläggas. - Vi har verkligen vårt liv på ett papper och det levs efter ett schema, säger Linda. Barnen äter mellanmål, mumsiga pannkakor med socker till, medan föräldrarna berättar om familjens vardag. Tim ska snart iväg till sina aktiviteter. Han cyklar själv till bygdegården men in i det sista försöker han få mamma att skjutsa honom. Väskan är ju så tung, tycker han. Bröt nacken
Det var i juni 2004, som Kristofer under motorcykelkörning i skogen körde på en vägbom. Han bröt nacken och ingenting blev som förr. Hemma fanns sambon Linda som var gravid i sjunde månaden men också parets första barn, sonen Tim då fem år. Tiden som följde efter olyckan var svart och meningslös. Kristofer berättar att han i flera veckor låg med rullgardinerna nerdragna. Han hade ju levt för adrenalinkickarna; dykt, hoppat fallskärm, klättrat och sökt spänningen genom snabba bilar och motorcyklar men nu kunde han inte längre röra sig. - Jag hade två val, att ligga kvar och stirra in i taket eller så kunde jag försöka att ta mig upp i en rullstol. Jag kom fram till att jag ville leva livet nu, säger Kristofer. I rullstol med pappa
För barnen är det inget konstigt att deras pappa sitter i rullstol och att han ibland behöver deras hjälp, för att trycka på knappar som öppnar och stänger hus- och bildörrar. De vet också att när pappa vill prata och kanske tillrättavisa dem, så springer de inte därifrån. - Tim minns fortfarande när hans pappa gick och han pratar om det ibland. Det är jobbigt och upprörande att tala om tiden före olyckan. Vi sörjer fortfarande det som har hänt, säger Linda. - Men om barnen vill prata om det så gör vi det, säger Kristofer. Han berättar att Tim och Filippa ibland drar nytta av hans rullstol. När de går på stan, händer det att Filippa blir trött i benen och då hoppar hon upp i knät på honom och åker med. På vintern är det också kul att bli dragen i pulka bakom pappas fyrhjuling. På grund av Kristofers fysiska begränsningar, så är det Linda som gör det mesta av hushållsarbetet. Starka mediciner
- Jag har ett stag inopererat i ryggen som gör att jag är känslig för väderomslag. Dessutom blir jag ofta trött av alla starka mediciner. Men jag försöker bita ihop inför barnen, berättar Kristofer. - Jag är ett kontrollfreak som vill göra saker på mitt eget sätt. Dessutom vill jag gärna vara sysselsatt hela tiden. Kristofer är lugnare. Han gör ofta saker tillsammans med barnen, säger Linda. Det är barnen som ger dem kraft att kämpa vidare men också insikten om att de kanske kan hjälpa någon annan, just genom att vara öppna och berätta.
Så jobbar vi med nyheter