Och där kunde den som ville få en liten rundvandring i rummen av hembygdsföreningens ordförande Carl-Fredrik Tersmeden. Det över 400 år gamla huset har gått igenom en hel del, från början då det fungerade som gästgiveri för resande på vägarna.
– Den som drev det hade tre krav på sig: hålla med häst, mat och logi, berättar Carl-Fredrik.
De finast resande fick bo i det flottaste rummet, tror man, och att just det var finast beror på alla vackra tapetlager man funnit under renoveringen. Tapeten som gästerna i dag ser är delvis i original från sent 1700-tal, delvis en kopia av mönstret. Det handlar om gustavianska spegeltapeter som man i hembygdsföreningen är övertygade om att kyrkomålaren Per Hörberg tecknat.
– Han har bland annat målat altartavlan i Tåby kyrka och han har målat hos olika bönder häromkring, där han fick bo medan han målade kyrkan. Jag är säker på att han även bodde här och målade, säger Carl-Fredrik.
De flesta bodde dock i köket, som ligger i mitten av huset. Även här blandas originaltapeter med kopior, exakt skapade för att likna sin företrädare.
– Det var kravet från länsstyrelsen när vi fick bidrag till renoveringen: att vi skulle iordningsställa huset identiskt med hur det såg ut någon gång under den tid som det användes som gästgiveri, alltså mellan 1605 och slutet av 1800-talet.
Även bården högst upp är tecknad identiskt med den ursprungliga, där färgnyanser är skapade efter hur man tänker hur originalet en gång såg ut, innan tapeten gulnade och svartnade av all tobaksrök.
– Vissa ser domherrar, andra nypon eller äppelskrutt. Det är lite olika, säger Carl-Fredrik om bården.
Han berättar även om alla detaljer som ligger bakom allt vi ser, om väven som detaljrika schabloner tryckts på, om hundratusentals nubb som dragits ur, om tusentals träpluggar som sågats till och slagits i fasaden och om alla de många ark, mindre än a4-bitar, som bildar de nya tapeterna.
– När vi började med storstugan (ett av rummen reds anm) var det en mc-verkstad där. Det var oljespill överallt, mitt i vintern. Tapeterna hängde från väggarna och det hängde saker från taket, berättar han.
Allt har dock inte gått i originalets tecken. Ibland har moderniteten fått gå före. Som i fallet med taket och fasaden.
– Vi har inte valt gräs eller halm på taket, utan tegel. Det har med funktion att göra, säger Carl-Fredrik förståeligt.
Även fasaden har ändrats från sitt original i trä till puts, som det delvis var på när man började renoveringen.
Även om Carl-Fredrik var skeptisk till en början "riv skiten", som han en gång insisterade på, är han fantastiskt nöjd över resultatet och att han ändrade sig.
– Vi har med råge överträffat alla visioner. När vi började med arbetet fick vi pengar för att iordningsställa huset och bli ett turistmål. Nu har vi 1 000-2 000 besökare varje år, så det kan man lugnt säga att vi blivit.
Men klara, de är de inte.
– Det blir man aldrig! säger Carl-Fredrik Tersmeden.